Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Kejsarfamiljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om man bortser från den lille tsarevitj, skulle för närvarande
kejsarens broder, storfurst Mikael Alexandrovitj, vara legitim
arfvinge till kronan. När gossen blef född, utfärdade kejsaren ett
särskildt manifest, hvarigenom hans broder insattes till regent,
i händelse kejsaren skulle aflida, innan hans son uppnått myndig
ålder. Förut hade storfursten ansetts såsom presumtiv arftagare
till kronan, ehuru han icke erhållit titel af tsarevitj, hvilken hans
broder Georg till sin död burit. Kanske hade kejsarinnan gjort
invändningar däremot, hysande förhoppning att en dag få föda
en son.
Storfursten var en beskedlig ung man, hvars uppfostran
blifvit mycket försummad, som aldrig velat låna sig till några
intriger. Han var en af dessa indifferenta naturer, som skulle finna
det allt annat än behagligt att komma i en ansvarsfull ställning,
och som framför allt skulle vilja vara i tillfälle att lefva en
mycket rik privatmans lugna lif. När han var helt ung, hade han
fattat häftig kärlek till fröken Kossikovskij, hofdam hos hans syster
storfurstinnan Olga Alexandrovna, som blef gift med prins Peter
af Oldenburg. Fröken Kossikovskij var icke vacker, men
intelligent och behaglig, och hon skänkte honom hela sitt hjärta.
Romanen räckte någon tid, och möjligheten af ett äktenskap dem
emellan diskuterades allvarligt i sällskapskretsarna. Men
kejsarinnan Maria, som icke ville höra talas om något sådant, lade sig
emellan, och då fröken Kossikovskij icke ägde tillräckligt inflytande
öfver Mikael för att få honom att handla mot sin mors eller
kejsarens önskningar, måste den unga damen öfvergifva sin käraste
och i onåd lämna sin hofsyssla.
Då han blifvit lämnad för sig själf och icke visste, till hvem han
kunde anförtro sin sorg, började den stackars unge mannen besöka
en af officerarne vid det regemente, hvari han tjänade,
Gatjina-kyrassiererna. Denne officer hade en hustru, som, om icke
utomordentligt vacker, var intelligent, treflig, mycket bildad och
så till vida med ett föregående, att hon blifvit skild från sin förste
man, innan hon blifvit gift med den nuvarande. Vänskapen med
Mikael Alexandrovitj mognade allt mer, och henne anförtrodde
han alla sina sorger och huru illa han ansåg sig hafva blifvit
behandlad med afseende på sin kärlek till fröken Kossikovskij.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
