Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Kejsarens och kejsarinnans omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Furstinnan hade några år varit änka, då hon blef utnämnd till
hofmästarinna. Härigenom blef hon i tillfälle att få en våning i
Vinterpalatset och kunde sålunda ständigt stå till sin kejserliga
härskarinnas förfogande. Till en början förklarade hon, att hon
icke just frågade efter den lysande ställning, som blef henne
erbjuden, och att hon antagit densamma, emedan hon ansåge för sin
plikt att icke vägra sin suveräns unga gemål fördelarna af sin
erfarenhet. Men i själfva verket var hon obeskrifligt förtjust.
Hon önskade äfven makt och pengar, och bådadera erhöll hon.
Sin ekonomi — som varit något trasslig — fick hon snart ordnad,
icke genom de kejserliga presenter, som slösades på henne, men
genom den kännedom om ett och annat hon förvärfvat och som
hon med stor intelligens och mycken savoir faire förstod utnyttja.
I fråga om makt och inflytande lyckades hon vinna sin härskarinnas
bevågenhet till den grad, att hon icke blott hördes och togs till
råd i allting utan ock erhöll den högsta titel, som kan tilldelas en
kvinna vid ryska hofvet, nämligen öfverhofmästarinna. Denna
titel hade Alexander III till och med vägrat furstinnan Helena
Kotsjubej, emedan han icke ville ha ett prejudikat vid en
funktion, som endast kan jämföras med den ställning, som vid franska
kungahofvet intogs af la surintendante, hvaraf olägenheterna
påpekades, när prinsessan de Damballe härtill utnämndes af den
olyckliga Marie Antoinette.
Furstinnan Galitzin hade aldrig tyckt om änkekejsarinnan,
hvilken hon alltid skoningslöst kritiserat, när helst tillfälle erbjöd
sig. Hon var ytterst angelägen att Alexandra Feodorovna icke
skulle komma under inflytande af sin svärmoder, hvars
naturliga älskvärdhet alltid skulle manat till vänlighet mot en hvar,
äfven mot personer man icke tyckte om.
Maria Mikailovna, såsom hofmästarinnan förtroligen kallades,
hade en mycket begränsad kännedom om etikettens fordringar,
sådana dessa fordom voro vid ryska hofvet. Detta kom henne
att begå flera misstag, för hvilka kejsarinnan gjordes ansvarig.
Den takt och den världskännedom, som utmärkte furstinnan
Kotsjubej, som var en verkligt förnäm dam och såsom sådan
öfverallt erkänd, voro för hennes efterträderska en död bokstaf.
Den värdighet och den från all familiaritet fria otvungenhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
