Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Missnöjet strömmar öfver bräddarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt annat håll, och olyckligtvis blef det politiken som kom på
modet.
Under de två första åren efter kröningen gingo händelserna
mer eller mindre sin vanliga gång; men sedermera började de
förhållanden, som i Kina uppstodo efter Boxareupproret, upptaga
vårt utrikesdepartements och vissa själfgjorda politikers
uppmärksamhet. Jaluaffären, såsom den utvecklade sig, blef
omhändertagen af pressen och underkastad en hvarken för regeringen eller
kejsarfamiljen smickrande kritik. Därefter inträdde förhållandet
mellan Ryssland och Japan i ett nytt skede.
Ingen i Ryssland hade trott på gula faran. En enda hade
förutsett den, och hade han fått lefva, är det sannolikt, att sakerna
tagit en annan vändning. Denne var chefen för vårt
utrikesdepartement, grefve Muraviev. Olyckligtvis gick han plötsligt bort just i
det ögonblick, då hans talanger skulle fått tillfälle att användas
för hans lands bästa.
Grefve Muraviev var en intressant personlighet, och han
förtjänar visserligen mer än ett flyktigt omnämnande. Han var den
siste diplomaten af gamla skolan, Nesselrodes och Gortjakovs,
som ännu trodde på traditioner och som hade ett politiskt system.
Hans karriär, som mot slutet var mycket snabb, gick till en
början mycket långsamt. I många år fick han såsom blott attaché
stanna i Paris, ehuru han var en stor favorit hos och personlig vän
till furst Orlov, hvilken tog honom med sig, då han flyttade till
Berlin. Där vann han snart furst Bismarcks ynnest, hvilken
lärde sig väl känna och värdera honom, då han skötte posten såsom
chargé d’affaires under sin chefs långvariga sjukdom.
Sedermera blef han »högra hand» åt grefve Paul Sjuvalov,
hvilken ehuru en charmant och intelligent man och diplomat af naturen,
icke erhållit en diplomats utbildning. Muraviev däremot var väl
förfaren i alla finesses du métier, och hans fulländade takt gjorde, att
han blef till största gagn för ambassadören, till hvars framgång i
den tyska hufvudstaden han högst väsentligt bidrog. Han var en
lugn och stillsam man och föreföll mycket reserverad, men var
ofantligt intelligent, stundom sarkastisk och alltid mycket förtjust,
då han kunde göra något framgångsrikt drag, om hvilket världen
i allmänhet ingenting visste. Han var gärna handen i bakgrunden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
