Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Tsarevitjs födelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den bostad, han låtit uppföra åt sig på höjderna ofvanför Abbas
Tuman i närheten af Kazbek. Han hade ett tillbakadraget
lynne, var ytterligt blyg och fann sig aldrig bättre till mods än
i sällskap med folk som stodo under honom eller med hvilka han
icke behöfde besvära sig med att hålla på ceremonierna. Han
visste, att han såsom tronföljare icke med blida ögon sågs af en
viss klick inom hofvet, ehuru han icke hade någon som helst
äregirighet och endast önskade få vara i fred. Härigenom blef hans
tillbakadragna lif honom ännu mera tilltalande; han kände, att
han var mera själfständig, än han kunnat vara i Petersburg, om
han kvarstannat där. Han fick ofta besök af sin mor och denna
sökte öfvertala honom att återvända till hufvudstaden, om blott
för några månader under sommarsäsongen, men han vägrade alltid,
förklarande att han var fullt lycklig bland de kärfva
omgifningarnas vilda skönhet. De funnos som påstodo, att han funnit en
ytterligare dragningskraft i Abbas Tuman, och att han var
hemligt gift med en dam han där träffat. Huru mycket sanning
låg i detta rykte är svårt att veta, men säkert är, att en viss
hemlighetsfullhet omgaf storfurst Georg, och att folk, som antogos
vara väl underrättade, brukade, när de talade om honom,
betänksamt skaka på hufvudet och yttra, att »det var skada, stor
skada». De ville emellertid aldrig förklara, hvarför de
begagnade dessa ord.
Men allteftersom åren gingo, upphörde allmänheten att
sysselsätta sig med tsarevitjs göranden och låtanden, tills den en
vacker sommardag öfverraskades af underrättelsen om hans
plötsliga och oväntade död.
Denna saknade icke sitt tragiska moment, och Alexander III:s
andre sons hädangång var i viss mån påfallande på grund af de
ovanliga omständigheter, som därmed voro förknippade. Han
hade, såsom han ofta gjorde då vädret var vackert, begifvit sig
ensam ut på en cykelfärd. Då han vid tiden för middagen ännu
icke var återkommen, började man blifva orolig, och hans
uppvaktning och tjänare skyndade ut att söka honom. På vägen
mötte de en gumma, som sade att hon gick och sökte efter hjälp
åt en officer, som störtat på vägen och tydligen svårt skadat
sig. Denne officer visade sig vara tsarevitj, som man fann ligga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
