Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Revolutionens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det år, som började med detta våldsdåd, skulle få se många
flera blodiga dagar, innan det nått sitt slut. Ungefär vid samma
tid som kejsar Alexander II:s femte son drabbades af samma
öde som sin fader, föll Port Arthur i japanernas händer, och
förlusten af den fästning, på hvilken hela Rysslands
uppmärksamhet varit koncentrerad i så många långa månader, satte rågan
på den hos allmänheten rådande harmen mot regeringen.
Särskildt i Petersburg, där det är godt om fabriker och där
arbetarna kände sig förbittrade öfver den ekonomiska krisen, hvilken
såsom en följd af kriget höll på att ruinera landet, antog
jäsningen jättelika proportioner. Man insåg, att man stod inför
ett upplopp, om icke en revolution, och att något måste göras
för att dämpa oron och hindra dess utbredande. Olyckan var,
att ingen tycktes veta, hvad som borde göras.
Vid denna tid var grefve Witte inrikesminister. Fri från alla
betänkligheter och fyndig som han alltid var, ansåg han, att
det första man borde göra vore att förvissa sig om de verkliga
afsikterna hos ledarne af anarkiströrelsen, som nyligen fått stor
utbredning bland arbetsklassen.
Denna rörelses ledare hade hittills undgått polisens vaksamhet
och kunde ej upptäckas. Å andra sidan var det tydligt, att om
icke regeringen kom underfund med dessa ledares afsikter, deras
bekämpande var omöjligt och inga åtgärder kunde vidtagas för att
stäcka det onda. Det var då Witte blef betänkt på att begagna
sig af den gamla metoden med agents provocateurs, med hvilkas
hjälp han hoppades komma denna vidt utgrenade
sammansvärjning, hvars tillvaro ingen förnekade, på lifvet.
Medan han sökte efter någon, som skulle vilja åtaga sig en
sådan roll, gaf en af hans gamla vänner i Odessa honom
anvisning på en sockenpräst vid namn Gapon, som, enligt hvad han
visste, ägde betydande inflytande bland arbetareskarorna i
Petersburg, och som i detta hänseende skulle kunna blifva honom
till gagn. Efter någon tvekan beslöt sig grefve Witte för att
taga emot prästen i fråga, och en mörk vinterkväll blef Gapon
införd till ministern.
Dessa båda förstodo genast hvarandra. Få ägde den klara
inblick i den mänskliga naturen som grefve Witte. Så snart han fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
