Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Stolypins karriär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maktperiod blef mycket kort, och han förtjänade icke allt det hat
som påkostades honom, emedan hans inflytande aldrig skulle ha
blifvit varaktigt. Han ägde inga styresmannaegenskaper, och
kortsynt som Nikolaus II var, insåg han dock detta och skulle
helt visst hafva uppoffrat Trepov för Stolypin, om han blifvit
försatt i nödvändigheten att välja mellan dessa båda. Ödet
kom emellan och besparade honom denna nödvändighet.
Trepov afled utsliten af för mycket arbete och kanske äfven af oro
öfver den ansvarsfulla post, hvilken han kände sig icke vuxen,
och Stolypin stod kvar såsom den ende med förmåga att leda
Rysslands styrelse under kejsar Nikolaus’ svaga och vacklande
herradöme.
Han antog snart en diktators lster och narrade därigenom en
hel del godt folk att verkligen tro, att han ägde för en ledare
nödvändiga egenskaper. Detta var dock icke händelsen. Stolypin
låtsades hafva mera beslutsamhet än han verkligen ägde.
Efter första dumans upplösning, en åtgärd som han var den
ende att gilla och den ende med tillräckligt mod att verkställa,
blef han föremål för alla frisinnades förbannelse och afsky i hela
Ryssland. I hela landet inträdde en period af oro och revolution.
Till och med i Petersburg rasade uppror och förekommo
talrika mord; ingen kände sig trygg. Nihilisterna, som ännu en
gång gingo i spetsen i den kamp, som rasade mellan Stolypin och
hela nationen, grepo till slut till ytterligheter, och första försöket
att mörda den alltför mäktige ministern inträffade, då hans
sommarvilla på Apotekaröarna i närheten af Petersburg ödelades,
hans barn sårades och fyrtiofem människor dödades, medan han
ensam förblef oskadd.
Denna dag lade Stolypin i dagen den fatalism, som var ett af
de dominerande dragen i hans karaktär. En annan skulle tappat
hufvudet eller åtminstone gifvit vika för modlöshet under det
slag, som drabbat hans dotter och hans son. Peter Arkadjevitj
förblef, till det yttre åtminstone, orubbligt lugn, och icke ett
ögonblick var han betänkt på att afsäga sig den ansvarsfulla
ställning han innehade. Tvärtom tycktes han finna en ersättning i
det ökade inflytande, han genom det fega attentatet mot hans
person och hans familj vunnit utöfver det han redan ägt. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
