Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Stolypins karriär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att Stolypin utan att rådfråga sig hos honom handlat i strid mot
de befallningar hans kejsare gifvit honom. Nikolaus var icke
den som kunde förlåta ett intrång i sin myndighet och helt
visst icke den som kunde glömma sådant. Hämndlysten som
han var, fann kejsaren oket, som hans premiärminister lagt på
honom, för tungt att bära, och ehuru han insåg, att tiden ännu
icke var inne, då han kunde göra sig honom kvitt, kan man dock
väl förstå, att han med begärlighet skulle omfattat ett sig
erbjudande tillfälle att öfverhölja Stolypin med hedersbetygelser
och på samma gång låta honom få återgå till privatlifvet, om
denne blott ännu en gång begärt sitt afsked.
Ministern var alltför vaken för att ej märka att, ehuru hans
inflytande icke börjat försvagas, hans person icke längre var
kejsaren sympatisk. Han var emellertid besluten att kvarstå på sin
post och låta ännu flere utmärkelser regna öfver sig. Därför sökte
han hitta på några sammansvärjningar mot monarkens lif för att
visa, att han var oumbärlig och att hans verksamhet var det bästa
skydd Nikolaus II kunde äga mot de många faror, som hotade
honom. Ännu en gång började provokatörer öfversvämma landet,
och polisen hade stränga order att till hvad pris som helst skaffa
konspiratörer. Han tänkte, att fruktan var det säkraste medel
han nu hade till sitt förfogande för att göra sin ställning
oantastlig af alla som sökte rubba den. De finare Petersburgskretsarna togo
icke mycken notis om Peter Arkadjevitj. De betraktade honom
nära nog som ett påhäng, en parveny, som trängt sig på dem och
som ingenting hade att skaffa i deras salonger. Äfven fru Stolypin
var föga omtyckt och ansågs brista i bildning och förfining. Hon
kom från en hygglig och aktningsvärd familj af tyskt ursprung,
som, om också icke på mera framskjuten plats, med nit och trohet
tjänat sin suverän och som egentligen tillhörde medelklassen.
Hvarken genom sitt sätt eller sin grad af takt var hon en passande
gemål för en premiärminister, och vissa anlag för intriger och
skvaller uppkallade mot henne en viss motvilja. Hon gjorde sig
aldrig hemmastadd eller populär inom de societetskretsar, där hon
blef mottagen, men sällan var välkommen.
Ehuru kejsaren började bli liksom litet trött på den ställning
af beroende, hvari Stolypin höll honom, kom dock denna otålighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
