Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Stolypins karriär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan mycket ringa popularitet tsaren åtnjöt. Stolypin hade
icke varit omtyckt; snarare gladdes många åt hans bortgång, och
för andra kom denna som en stor lättnad; men till och med hans
många fiender ansågo, att hans död borde hafva gjort ett förfärligt
och djupt intryck på kejsaren, inför hvars ögon han blifvit träffad.
Alla förvånades öfver den känslolöshet monarken ådagalagt under
dessa sorgliga omständigheter, och somliga frågade, huruvida han
verkligen fattat deras innebörd. Underligt såg det ut, att, efter
att hafva i åratal samarbetat med den mördade, efter att hafva
gjort honom till en mäktig minister och sin personlige vän, efter
att hafva med honom delat politiska bekymmer och oro af alla
slag, efter att hafva anförtrott honom hela det stora ryska rikets
välfärd, efter att hafva litat på honom mer än på alla andra och
hellre lyssnat till honom än till någon annan, att, säger jag, den enda
sorgeyttring, Stolypins mord framkallade hos Nikolaus II, tog form
af en betydande pension åt fru Stolypin. Han gaf henne pengar,
men ansåg det ej löna mödan att gifva henne det enda högsta
tecken af medkänsla han kunnat erbjuda — det att bedja vid hennes
makes bår. Hela Ryssland var representeradt vid jordfästningen
af Peter Arkadjevitj Stolypins stoft; endast kejsaren saknades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
