Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet: Kronan bland takstolar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Att gäcka ålderdomen är detsamma som att gäcka
gud”, fortfor den svarte.
”Först rusa in till mig som en röfvare”,
anmärkte farbrodern, ”sedan köra ut min bäste vän och
slutligen tvinga samme vän att betala skjutsen för ...”
”Ack! tala inte derom, min dyre broder”, inföll
den svarte; ”icke kunde jag ha hjerta att låta er
betala den der oförskämda menniskans skuld.”
”Aha”, tänkte vår hjelte, ”den der skrymtaren
har liqviderat skjutsen ... sak samma, bara bonden
fick sitt.”
”Det kan väl aldrig falla er in att låta honom
stanna qvar i ert hus?” frågade den svarte; ”jag vill
hoppas att så icke sker.”
”Bevare mig gud för det!” svarade värden; ”i natt
må det så vara, efter han en gång tagit soffan der i
besittning ... Högst underligt, att han inte lade sig
i min egen säng.”
”Han hittade säkert ej rätt på den i mörkret ...
annars hade man väl fått se på annat, derom är jag
fullkomligt öfvertygad.”
”I morgon bittida måste han sin kos, antingen
med godo eller ondo.”
”Likaså rättvist som nödvändigt ... det finns
ingenting värre än att draga slägtingar på sig.”
”Ack ja”, suckade gubben; ”men det är tid på
att gå”, fortfor han hviskande, ”jag vill nu, enligt
löfte, visa er, min dyraste broder, det säkra gömställe,
der jag har min egendom förvarad ... Hvem vet,
kanske äro mina dagar redan räknade.”
”Jag följer er, min ädle fromme vän”, försäkrade
den svarte, fattande med en viss innerlighet den
gamles hand.
”Men ...”
”Men?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
