Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Id
uttalar sig mot dem, som tro sig hafva hunnit
vetenskapens höjd blott derigenom, "att man oupphörligen
efterapar någon stor man, oupphörligen upprepar hans ord
och utan mening eftersäger hans satser, utan att
bekymra sig om deras inre väsende, om deras grunder och
följder, blott för det man ungefär vet, att han lyftat dessa
kunskaper till en förr okänd höjd." Men såsom en
tänkare anstår, lemnade han ej en ståndpunkt, förrän han
grundligt genomtänkt densamma. Utom det tankearbete,
han nedlade på Kants egna skrifter, studerade han hela den
nyare filosofien, särskildt Beck och Reinhold och slutligen
Fichte, hvars arbete "Om de lärdes bestämmelse" Höijer
1796 öfversatte på svenska. Detta år kan sägas vara
den tidpnnkt, då han på allvar öfvergaf den Kantiska
lärobyggnaden, hvars grundbrister började tydligen
framträda, men hvars förtjenster han fortfarande förstod att
till deras fulla värde uppskatta. Han blef Fichtean, ehuru
han ej helt och hållet anslöt sig till Fichte, utan sökte
att i vissa punkter sjelfständigt genomföra sina egna
åsigter, om ock hela den allmänna filosofiska vyeu är för
båda gemensam. Detta vacklande, denna öfvergång från
en ståndpunkt till en annan kan man finna hos de fleste
tänkare på denna tid, äfven bland filosofiens heroer. Så
var fallet med Reinhold, så äfven med Fichte och
Schel-ling. Ehuru Fichte med sin egendomliga
karaktersanlägg-ning ej var disponerad för en sådan sväfvande hållning,
se vi äfven honom dock slutligen böja sig för tidsandans
allmänna lag. Hvad Schelling beträffar, så kan hela hans
filosofi med skäl sägas vara ingenting annat än en
ständig fortgång från den ena ståndpunkten till den andra.
De ideer, Kant vid sitt framträdande väckte, voro
öfverraskande och nys, innehöllo frön till mångsidig
utveckling, men stödde sig å andra sidan på ej nog
genomtänkta grunder, så att mer än en af den tidens
kraftigaste andar icke kunde reda sig i den mångfald af på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
