Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudsfruktan i ungdomstiden. Af John A. Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L I N D S B O R G
123
och tillika oduglig är icke din ursäkt. Tag dig
åt minstone så mycket tid som att räkna tillhopa
alla de stunder af din förflutna tid, som du
användt till fåfänga, ja, till så kallade nöjen och
onyttiga tidsfördrif, i lättsinnigt sällskap, pä
krogen, vid spelbordet och i danssalongen. Räkna
tillhopa alla de stunder, som du användt på sådant
sätt, så skulle den tiden visserligen varit
tillräcklig för dig att tala med Jesus om din salighet.
Om du hela din tid igenom hvarje ögonblick hade
varit sysselsatt med nyttiga göromål, så vore det
ändock en ganska usel ursäkt, att du försummat
det angelägnaste och enda nödvändiga för att
sköta det mindre viktiga, att du vårdslöst ock
försatt din med Jesu blod dyrt köpta ock aterlösta
själ, för att sörja för kroppen, och du kommer
visserligen till skam med en sådan ursäkt inför Guds
domstol pä den stora sista dagen. Herren själf
hafver uttalat dessa ord: Söken först efter Guds
rike och hans rättfärdighet, så faller eder allt
detta till. Äfven har han ju gifvit oss en dag i
veckan på det att du åtminstone måtte hafva den
tiden ledig, för att tänka något litet på det ena
nödvändiga. Tillstå därför, käre yngling eller
jungfru, att du kunde väl hafva tid, men du hade
ingen lust. Du sade för litet sedan, att det kunde
vara tid nog för denna sak på sjuksängen, men
det är ingen som har fått löfte ens om
morgondagen. Huru kan du då vara sa viss pä, att på
din sjuksäng få ligga ock besinna dig? Huru
mången hafva vi icke sett i yrsel och utan sans,
ja, äfven i vansinnigt tillstånd, blifva bortryckt
ifrån sina kära och anhöriga. Därför, mina dvra
medlemmar, vill jag uppmana eder att uppgöra
eder sak med Gud i hälsans dagar! Du
kanhända tror, att det skall blifva långa, tråkiga dagar
för dig sedan du hafver vändt världen ryggen och
lämnat ditt hjärta ät Gud. Hör då hvad David
säger: Det är en kostelig ting att lofsjunga ditt
namn, du allra högste, om morgonen förkunna din
nåd, och om aftonen din sanning. Det att vara
funnen i Kristus Jesus har löfte med sig, både
för detta och det tillkommande lifvet. Våra
namn skola vara skrifna i himmelen såsom
helgamanna medborgare och Guds husfolk. Denna
tidens vedermöda är icke att likna emot den
härlighet som på oss uppenbaras skall. Därför lä-
tom oss trösteligen ga fram till nådastolen på det
att vi ma fa barmhärtighet och finna nåd på den
tid oss hjälp behöfves. Hör återigen ett ord ifrån
Davids mun uti en annan ton, dä han säger:
"Herre, lär mig att det måste fä en ända med mig
och mitt lif ett mal hafva, och jag hädan måste!"
Det tyckes mig som att ingen läromästare
behöfdes härtill, emedan en daglig erfarenhet borde
kunna öfvertyga oss om att vi här i världen icke
hafva någon varaktig stad. Vi se ju gång efter
annan huru människorna, den ene efter den andre,
gä all världens väg och skynda mot evigheten. Vi
följa ju ofta vara bekanta och vänner med saknad
och tårar till deras grifter. Den ena gängen
ned-myllas i jorden en gammal af ålder och krämpor
aftärd man eller kvinna; en annan gang fäller
döden en yngling eller jungfru i sina bästa är,
såsom ett blomster i sin fägring stupar för
skördemannens lie. Stundom se vi ett litet spädt barn i
i sin första blomning liksom en nyss upprunnen
telning bortvissna. Detta lärer ju oss, icke
allenast att alla är förelagdt en gang dö, utan också,
att vi uti ingen ålder kunna vara säkra för dödens
ankomst. Vi finna äfven, att denna objudna, men
lika väl så visst kommande gäst, skonar ingen för
dess stånd och villkor. Konungen i sitt slott är
ju likaså osäker som den låge i sin koja, och den
rike med sitt guld och sina skatter är icke mera
befriad än tiggaren med sin staf och sina trasor.
Krymplingen full af värk och plågor kan ofta
öfverlefva den starkaste yngling. Vi borde
städse tänka därpå, att vart lif ett mål hafver, och vi
hädan måste. Vi se äfven uti Davids historia,
huru han pa många ställen klagar öfver att han
icke lämnade sig ät Herren uti ungdomen. Pa ett
ställe säger han: "Herre, tänk icke uppå mina
ungdomssynder, utan tänk på mig efter din stora
barmhärtighet för din godhets skull, Herre!"
Åter säger han, två mig väl ifrån min missgärning
och rensa mig ifrån all svnd !
"Eftersom vi nu hafva omkring oss en så stor
hop med vittnen, sä låtom oss aflägga synden, som
alltid låder vid oss och gör oss tröga, och låtom
oss med tålamod löpa i den kamp, som oss
förelagd är, jagande efter målet ock efter den lön,
som förehalles ofvanefter." önskligt vore, att
ibland vår ungdomsskara många ville draga åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
