Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår synods förhållande till den öfriga lutherska kyrkan här i landet. Af dr G. A. Brandelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINDS BORG
237
tyckte de om de skriftetal, som där höllos. De
tycktes dem alltför reformerta. Tvifvelsutan
hade de rätt i det påståendet. ]Vien de gingo än
längre, de sade sig ej vilja ga till Herrens bord
tillsammans med de öfriga lutheranerna. Våra
studerande tillsammans med sin professor ville ha
nattvardsgångar på det svenska språket, och det
tyckte amerikanerna var obehöfliga Dessutom
voro amerikanerna inte belåtna med att
skandinaverna ej kunde låta sig finna i de
halft-refor-merta förhållanden, som där funnos. De satte
den hårda sidan till i någon liten mån — och sä
var det slut! Esbjörn och hans gossar plockade
ihop sina tillbehör och gingo sin väg.
Den 30 mars resignerade pastor Esbjörn från
sin befattning som professor vid universitetet i
Springfield. Omedelbart därefter flyttade han
från Springfield till Chicago. De studerande
gingo alla med honom så när som på tvä
undantag. I Chicago öppnades skolan om en liten tid
i den norska lutherska ky rkans lektionsrum. De
studerande voro inlogerade så många som möjligt
i den svenska lutherska Immanuelsförsamlingens
skolhus. Skilsmässan från amerikanerna var nu
fullständig hvad skolan beträffade. Och på ett
möte, som hölls af de svenska och norska lutherska
pastorerna och församlingarna den 23—28 april i
Chicago, gillades pastor Esbjörns åtgörande .»ch
samtidigt upplöstes pastorernas och
församlingarnas förbindelse med den Norra Illinois-synoden.
Steget som togs var revolutionärt, alls inte enligt
lag och ordning, men kanske det var det enda
sätt hvarpå det kunde ske, åtminstone för
tillfället.
Det måste erkännas, att denna nioåriga
förbindelse med den lutherska Norra Illinois-synoden
var af stor betydelse för vår verksamhet under
den tiden. Den lärde värt folk åtminstone delvis
något i fråga om sättet att ordna och styra ett fritt
kyrkosamfund i vårt land. Där fingo de ock
tillfälle att blicka in i de förhallanden, under hvilka
både amerikaner och tyskar arbetade. I mer än
ett afseende meddelades dem insikt och
undervisning om sättet att skicka sig. Och bäst af allt,
hvem vet, kanske Gud begagnade just detta medel
för att rädda vårt folk frän kongregationalisterna,
i hvars armar Esbjörn föll redlöst under det första
året han var här i Amerika. För honom mer än
för nägon annan var kanske Norra
Illinois-synoden en räddande ängel. Hade våra fäder da
hållit i och fortfarit att vara ett salt bland
amerikanerna, hvem kan säga, huru det då sett ut i dag?
Därigenom att skandinaverna drogo sig undan
från amerikanerna och tyskarna, stängde de in sig
i sitt eget lilla skal, och inte nog med det, äfven
doktor c.rsta v andrkkn,
Aiitrustan;» College anil Seminarya mivarnnde president.
skandinaverna skilde sig snart ät, och svensken
och norsken gick hvar för sig. Tänk, om ett
verkligt samarbete mellan värt lands olika
lutheraner hade kommit till stånd ända från 1851, och
tänk om det hade fortfarit till denna dag!
Sannerligen, dä hade förmodligen den lutherska
kyrkan sett ut belt annorlunda i dag än hvad fallet
är. Det är obestridligen sant, att hvarje nation
har någonting, som en annan med fördel kan taga
till vara. Allt förstånd, all insikt är inte gifven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
