Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Konvoj-Kommissariatets Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla dessa anstalter borttogo ett högst betydligt utrymme inom
fartygen, och åstadkommo drygare kostnader än handeln kunde bära.
Redan år 1667, under Carl XI:s förmyndare-regering, gjordes
försök att ingå fred och vänskaps-förbindelser med Barbaresk-staterna.
Detta försök tillgick på följande sätt. Ett Svenska kronan tillhörigt
fartyg vid namn Phœnix, bemannadt af kronans befäl och manskap,
lemnades åt en Portugisisk Jude, vid namn Henrik Azeveda, hvilken
blifvit särdeles väl rekommenderad ifrån Holland för sin skicklighet.
Fartyget lastades med åtskilliga Svenska produkter, hvaribland äfven
krut och kanoner, hvilken last tillhörde Azeveda och några
handlande i Stockholm, ibland dem borgmästaren Trotzig. Azeveda
erhöll af regeringen en föreskrift, hvaruti han anbefaldes att med
fartyget afsegla till Salée, Algier, Tunis och Tripoli, söka företräde hos
regeringarne uti dessa länder, och öfverenskomma om
handels-förbindelser med dem, hvarvid borde iakttagas 20 särskildta uti
instruktionen utstakade grunder, hufvudsakligen utgående derpå, att Svenskar
icke mera fingo göras till slafvar uti Barbaresk-staterna, och i
allmänhet att fritt skepp gjorde fri last. De Svenska slafvar, som då
kunde finnas uti Barbariet, skulle friköpas; men deras lösen fick
icke öfverstiga 300 Sp. piaster för hvarje. Enkedrottningen och
rådet lemnade kreditiver åt Azeveda, med åtföljande skrifvelser till
sultanen i Marocco, och till de serskildta regeringarne uti Algier,
Tunis och Tripoli. Såsom rådgifvare medföljde Nicolaus Eosander,
hvilken sedermera blef adlad Liljeroth, och slutligen utnämndes till kongl.
råd, samt kansler för universitetet i Pernau.
Enligt instruktionen borde Azeveda rådgöra med Eosander vid
vigtiga tillfällen, och den förre tillförsäkrades 20,000 R:dr Spec., om
han lyckades afsluta några traktater, äfvensom han befullmägtigades
att försälja sin medförande last. Sedermera utsändes ifrån Sverige,
år 1669, en skeppskapiten, vid namn Backman, hvilken tjent på
Engelska flottan under kriget med Algier. Backman försågs med
enahanda instruktioner och kreditiver som Azeveda; men begge dessa
expeditioner vunno ej sitt ändamål, vid fredsunderhandlingarne med
Barbareskerne.
Dels för att hämnas alla röfverier, som voro begångna af
Barbareskerne, dels äfven för att inbringa vinst, upprättades, under
Carl XI:s förmyndare-regering, uppå förslag af schoutbynachten
Sjöhjelm, ett hemligt kompani, hvaruti enkedrottningen och rådsherrarne
voro aktieägare, för att uti Röda hafvet röfva och plundra alla
fartyg, som tillhörde Mahomets trosbekännare[1].
[1] En Svensk schoutbynacht från Holland, vid namn Henrik Gerdtson, men
adlad under namnet Sjöhjelm, föreslog Carl XI:s förmyndare-regering att
låta hemligen uppsnappa några Turkiska och Arabiska skepp på vidt
aflägsna orter, der de icke kunde förmoda någon fara, och genom
röfvandet af dessa de kristnes fiender förskaffa enkedrottningen en ansenlig
vinst. Amiral Sjöhjelms förslag antogs, och ett hemligt bolag bildades, uti
hvilket drottningen tecknade sig för 3,200 daler kopparmynt (800 R:dr
Specie). Rikets råd och några andra personer ingingo äfven i bolaget,
hvarigenom den tecknade summan uppgick till 17,788 R:dr Specie.
Kronan lemnade tvenne fullt utrustade fartyg, neml. örlogsskeppet Falken och
en galiot kallad Ulfsund, jemte nödigt manskap, ammunition och annat
tillbehör. De öfriga kostnaderne, beräknade till 12,000 R:dr Specie, skulle
af bolaget tillskjutas. Hemliga bolags-reglor uppgjordes, hvaruti, bland
annat, var stadgadt, att kronan skulle njuta halfva vinsten af företaget,
och den 6 Aug. 1663 utfärdades en instruktion för Sjöhjelm. Tvenne
kapitener tillsattes på skeppet, nemligen Hissing, som var Svensk, och Mann,
en Holländare. Både skeppet och galioten afseglade ifrån Stockholm, den
3 September 1663; men redan i begynnelsen af resan inträffade den
motgången, att båda fartygen kommo på grund vid Anhalt i Kattegat,
hvarifrån likväl linjeskeppet kom loss, men galioten Ulfsund gick förlorad. Med
det öfverblifne skeppet Falken inlopp Sjöhjelm till Götheborg, hvarifrån
han afseglade i Mars 1664, efter att ytterligare hafva reqvirerat 13,000
daler kopparmynt, eller 3,250 R:dr Specie.
Expeditionen fortgick derefter inpå året 1665, då, efter åtskilliga
misshälligheter, synnerligen mellan de tvenne kapitenerne, den Svenske, eller
Hissing, jemte sin son, öfvergaf skeppet uti Mozambiques hamn, och kort
derefter dog den Holländske, enligt besättningens uppgift, genom
öfverflödigt förtärande af starka drycker. Amiralen seglade nu in uti Röda
hafvet, der han anträffade tvenne rikt lastade Mohriska skepp, hvilka han
fråntog dyrbara skatter. Derifrån gick Sjöhjelm till Goa och pantsatte eller
försålde skeppet Falken, hvarefter han återvände till Holland, der han dog
år 1668.
Kapiten Hissing återkom lyckligen till Sverige, äfvensom, något sednare,
en stor del af det uti Goa försålda skeppets besättning. Uppå dessas
gemensamma klagomål anstäldes i Stockholm en rättegång emot Sjöhjelms
arfvingar. En af kommissarial-rätten i Stockholm, under den 10 Augusti,
afgifven berättelse, hvilken förvaras uti riks-arkivet, upplyser, att utaf 6
serskilda klagopunkter emot Sjöhjelm kunde 5 icke fullkomligt bevisas, utan
blott den, att Sjöhjelm skulle af de Mohriska skepparne tagit rika
föräringar i juveler, m. m. Men ehuru detta bevistes, så fick äfven denna fråga
förfalla, då ingen tillgång till ersättning fanns i Sjöhjelms sterbhus.
Säkert är emellertid, att kronan förlorade begge sina fartyg, och alla
intressenter uti bolaget sina insatta penningar, samt att den ansenliga vinst,
som förespeglades, alldeles uteblef, och det oaktadt man haft den
omtänksamheten, att ihågkomma kyrkor och fattig-inrättningar med löften om
en del af den påräknade vinsten, på det Guds välsignelse vid företaget
måtte så mycket säkrare erhållas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:25:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/barbaresk/0029.html
