- Project Runeberg -  Sveriges förhållanden till barbaresk staterna i Afrika /
457

(1856) [MARC] [MARC] Author: Johan Henrik Kreüger - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Fredsverket emellan Sverige och Republiken Tripoli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 457 —

ßengazi tullstationer. Lägges härtill de skulder, hvaruti gamle Jussuf
under sin regering stadnat hos fremmande nationer, och dem
Ottomaniska portens guvernör lofvat ersätta, men hvilka alla voro
obe-ta Id te, nemligen: till England 400,000 piaster, till Frankrike 400,000
francs och till Sverige för Walléns krutlast 10 à 12,000 piaster, si
hade sultanen icke vunnit mycket på sin eröfring.

Den 4 Augusti 1838 slöt exrregenten Jussuf sitt olyckliga
lif, uti den största fattigdom. Han hade genom hrodermord 1792
uppstigit på thronen, under 40 års tid genom sjöröfverier mot de
kristne, och genom plundring och mord på egna undersåter,
uppehållit sitt välde, och slutligen på ålderdomen, genom uppror och
osämja, blifvit, af egna barn och barnabarn, beröfvad sitt grymma
och utsväfvande välde. Jussuf efterlemnade fyra lefvande söner,
nemligen lbrahim, Osman, Ali och Mustafa.

Oaktadt sitt personliga inflytande på Araberne var Turkiske
paschan i Tripoli, Hassan, i följd af sin brist på soldater och
penningar, oförmögen att göra sin myndighet gällande emot den
upprorsanda och hätskhet, som hos Araberne var rådande emot
Turkarne.

Ibland de Arab-stammar, hvilka synnerligen utmärkte sig genom
vägrade skatter till Turkarne, voro Grijahn, och Ghoma, hvilka,
jemte några andra stammar, utsett till sin anförare den
namnkunnige Arab-chefen Abd-el-Djelil, som tillika var erkänd regent af den
till Tripoli närgränsande Neger-stammen Fetzan.

Abd-el-Djelil var endast 7 år gammal år 1812, då hans far
och alla hans bröder blefvo aflifvade på Jussuf paschas befallning,
såsom anförare för ett uppror; men som Jussuf, vid ett tillfälle af
nykterhet, då ban fick seden unge Abd-el-Djelil, fattade medömkan
med honom, lät han denne behålla lifvet, och upptog honom för
att uppfostras jemte hans egna barn uti Tripoli, der den unge
Abd-el-Djelil snart blef Jussufs gunstling. Men år 1830 smög sig
Abd-el-Djelil ifrån Tripoli till de Arab-stammar, som hyllat hans fader,
blef af desse väl emottagen och utsedd till anförare, samt var
den förste, som reste upprorsfanan emot Jussuf, hvilken måste
genom formligt fördrag till honom afstå riket Fetzan.

Uti Augusti månad 1838 ankom en Turkisk fregatt till
Tripoli, och medförde en ny guvernör för landet, nemligen Askar Ali
pascha, en medelålders och mycket artig man, hvarefter samma
fregatt återseglade med den återkallade Hassan pascha. Genom sitt
i början milda sätt att behandla Araberna, vann Askar Ali pascha allt
mera deras bifall. Hans utskickade blefvo väl emottagne, och
Abd-el-Djelil ingick på att årligen betala en skatt af 25,000 Spanska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:25:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barbaresk/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free