Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skånsk kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det specifikt värmländska hos Fröding just
är hans friskhet, hans kraft, äkthet, det
konkreta, det varmblodiga, hans naivitet och humor.
Äro då Bååth och Fröding så befryndade, eller
måhända rent av identiska diktare?
Det tror naturligtvis ingen, varken i Malmö
eller i Karlstad. Men när det kommer an på att
bestämt ange divergenserna mellan de båda
skalderna, ställer sig saken ej så enkel, som maa
kanske tror. Det är ganska lättvindigt att orda
om Frödings rika fantasi, hans musiksinne, hans
äktsvenska sorg i rosenrött o. s. v., och om
Bååths skånska jordbundenhet etc., men detta
på sidan om saken. Sanningen är, att Fröding,
så stor och äkta skald han är, ej har skrivit en enda
vers, som ej kan deklameras av en frackklädd
gentleman i en salong, inför en fördomsfri
publik; men det bästa, som den stackars Bååth
har diktat, kan absolut inte deklameras, och
allra minst av en frackklädd gentleman inför en
fördomsfri publik. Jag tar på måfå ett par
verser ur den första dikten i hans första samling,
och ett par ur den sista i hans sista poesibok
(Vid Allfarväg, ty På gröna stigar är i mina
ögon icke poesi) och ber läsaren själv döma:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
