Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skånsk kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kinder. I denna stad ha ynglingarnas pannor
blivit grubbeltunga, feberheta, blicken inåtvänd
och drömmande, här ha fötts denna dova smärta,
detta grubblande över livets gåta, dess
mysterium, här dessa svårmodsmelodier, denna
trötthet, som tyngde tjugotreåringens skuldror, här
denna invändiga gråhårighet.
Den ynglingaklick, om vilken jag nu talat,
som varit orsaken till denna dödsstämning över
Lund, har velat trycka sin prägel på Skånes
konstliv så långt de mäktat. De ha utvecklat sig
till dessa osmakliga konstsnobbar, som tro sig
ha makt att dräpa genom ett grin eller en
kvickhet, och som till en tid såsom klick faktiskt
utövat ett visst inflytande.
Allt gammalt såväl som ungt, som visat sig
äga friskhet och kraft, har mötts av detta
vämjeliga knoddgrin. Det är samma grin, som
under de sista åren av professor Weibulls liv
mötte honom från vissa platser i auditoriet. Den
varma tändande entusiasm, som lyste ur hans
gester, var för dem blott teater, och teater och
entusiasm är ju icke till för djupare
begåvningar. Och dessa herrar, som talade om att dräpa
och grina mot en människa i hänförelse, dessa
säga sig ha förståelse för det finkänsliga, det
veka, spröda och mena sig förakta det brutala
och råa i livet som i konsten. I sanning äga de
icke ett invecklat känsloliv dessa skeptici, som
– agitera! Egentligen kunde det ju tyckas vara
tämligen obehövligt att angripa en dylik
samling, som väl redan är dömd. Men när dessa
konstaristokrater, som själva höja sig upp till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
