Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märkvärdigheter rörande kriget med Ryssland, som börjades 1788 - I. Tillrustningarne och begynnelsen, intill sjöslaget vid Hogland - Förhållanderna inom Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingo drifva handeln, hade de intet samvets-agg Öfver
fårens själavåda; men inträng af verldsliga var olideligt.
Under kung Fredriks tid drefs den af Boneauschjöld.
Hasenkampk gjorde detsamma i Adolf Fredriks tid, dook
allt någorlunda i hemlighet; men nu skedde det af stats-*
sekreteraren Sckröderhetm uppenbart och utån återhåll»
Alla pastorater bortsåldes efter viss taxa från 1000 till
<4000 riksdaler, och detta * så ovilkorligt, att kungens löfte
ofta vek för Schröderheims nomination. Malisen sade,
att kungen delade summan, men visst är det, att han
stundom till dessa medel gjorde anvisning för en och
annan benådning. Emedlertid utarmades presterna
deri-genom, helst de ej som andra kunde bortackordera sina
sysslor. Schröderheim, van att besörja kyrkans vård*
ämnade afven åtaga sig dess styrelse såsom Menanders
efterträdare uti erkebiskops-embetet, med bibehållandet
af andliga departementet. Riksdagen 1786 gjorde dock
allt till intet, och der efter förordnade konungen till
beredning af ecklesiastik-ärenderna en serskild kommission
af rev isions-sekreter aren Rosenblad med två prester, hvilka
skulle yttra sig öfver förenämnda befordringar, hvilka
sedermera gått nog ordentligt. I början af 1787
kungjordes konungens resolutioner på presterskapets och
borgerskapets sista riksdagsbesvär. Uti båda råder en
stil, som kungen ej vanligen talar till sitt folk, och som
syntes tjenligare att uppreta än tillfredsställa dessa båda
stånd, på hvilka Gustaf IU dock endast tycktes kunna lita
i dåvarande belägenhet. Det tyckes derföre oförsigtigt
om ej illistigt af dem, hvilka sådant tillstyrkt.
Allmogen åter var mest missnöjd, och mycket lidande genom
regala bränner i-inrättningen. Dennes upphofsman var
general-löjtnanten baron Georg Wrangel, som deraf
kallades »Bränvins-Wrangelem. Han hade fått hela planen
af mecklenburgska landtdrosten von Storch% en
förslags-makare, som genom säkra kalkyler kunde förvandla
ljunghedar till kryddgårdar och föda mjölk-kor på hälleberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
