Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7. 20 Februari - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men titta!
Aplek.
Att smeka och leka
kan djuren som vi
och kivas och rivas
och ovänner bli.
Att knycka och rycka
i svansen går an,
när ungen är tvungen
att tåla det, han!
hatten ner över ögonen, och när
käppen trillade ur handen på honom,
förlorade han den sista delen av sin
värdighet.
Far, som gick förbi strax därpå,
lade märke till att hans finaste
gåborts-hatt låg på snön nedanför snögubben,
och när han märkte alla de andra
sakerna, som Pelle hade lånat i hans
byrålåda, blev han först lite förargad,
men så kunde han inte låta bli att
småle åt barnens många påhitt.
Därefter tog han helt resolut alltsammans
och bar in det igen, utan att bry sig
det minsta om den ynkliga och
övergivna snögubben.
När Pelle och Stina kom tillbaka,
märkte de genast snögubbens
förändrade utseende.
— Snögubben håller på att smälta,
skrek Pelle till. Och alla kläderna har
också smält!
— Kläder kan väl inte smälta, sade
Stina, men när även hon fick se, att
alla de fina kläderna var borta, visste
hon inte vad hon skulle tro.
Pelle rusade genast in i köket till
mor med Stina hack i häl efter sig.
— Vi bara lånade pappas hatt och
krage ett litet slag, och nu har dom
smält, sade Pelle till mor.
— Det är nog bäst, att vi tar ut
våra pengar ur sparbössorna och köper
nya saker åt pappa, sade Stina. Det
var en hatt, en krage, en slips och
pappas nya fina glasögon, tror mamma att
våra pengar räcker till så mycket?
I detsamma kom far ut från
sängkammaren. Han skulle resa till stån
och Pelle och Stina trodde inte sina
ögon, när de fick se far skrudad i alla
de saker, som snögubben hade haft på
sig.
— De här sakerna fick jag av
snögubben för en stund sedan, sade far
□ch skrattade illmarigt. Han ville
inte ha dom på sig, för han tyckte det
var alldeles för varmt. ..
— Sa han det, avbröt Stina
förvånat.
— Mja, det gjorde han ju inte
förstås, svarade far, men jag begrep, att
han menade det, för han hade kastat
av sig alltihop.
— I morgon ska vi göra honom
ännu finare, sade Pelle.
— Det var bra, att jag fick veta
det i tid, sade far, så att man
åtminstone hinner låsa sina byrålådor i tid.
Dagen därpå hade snögubben smält
ihop till en liten gråvit hög, och Pelle
tog genast itu med att göra om
honom. Visserligen blev han inte så stor
den här gången och inte så vit och
vacker heller för den delen, men den
saken var ju inget att göra åt.
— Han liknar Pelle, sade far, när
Pelle har varit ute och grisat ner sig.
Men den liknelsen tyckte Pelle inte
alls om.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
