Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12. 26 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett solsken hemma.
— Av A. S. —
Lisa var äldst av fem syskon.
Hennes mor var klen, och därför fick
Lisa, fast hon blott var fjorton år, taga
stor del i arbetet. Aldrig såg man
henne sysslolös och aldrig tvär eller
trumpen. En dag kom hennes tioåriga bror
hem med ett stort hål på sina byxor.
Den lilla slarvern var mycket olycklig
däröver, tv hans mor hade lärt honom
att vara aktsam om sina kläder. Lisa
tog byxorna och lagade dem så nätt
och behändigt. Sedan fick han visa
mor dem.
— Å, sade mor, vilken hjälp jag har
av min flicka!
Vid en examen var föräldrarna
ledsna, ty en av pojkarna hade fått dåligt
betyg i skolan, och kunde inte få
flytta upp till nästa klass. Lisa gick tyst
omkring. Hon var också ledsen för
broderns skull, men hon ville försöka
råda bot på tråkigheten på något sätt.
Middagsbordet pryddes med rosor och
far fick en middagstidning, men
därmed var det inte nog.
Lisa hade vid ett tidigare tillfälle
fått lov att resa bort över sommaren.
Mor tyckte, att hennes flicka behövde
få någon omväxling, och därför var
det bestämt, att Lisa skulle följa med
släktingar till västkusten över
sommaren. Nu förklarade Lisa, att hon
hellre ville stanna hemma och läsa
med bror Georg.
— Det kan inte bli så roligt för mig
att resa bort, när jag vet, att jag
kunnat hjälpa Georg, om jag stannat
hemma, sade hon.
Föräldrarna motsade henne först.
De tyckte, att Lisa offrade för mycket,
och de trodde även, att det skulle bli
en hälsosam läxa för Georg att få bli
kvarsittare, men Lisa märkte, att
fadern suckade så tungt, när han sade
kvarsittare. Därför gav hon sig inte,
förr än hon fick föräldrarnas
medgivande.
Visst var det svårt, när kusinerna
överhopade henne med förebråelser
för att hon ej följde med dem, som
det varit bestämt, men intet kunde
rubba Lisas föresats. När sedan
Georg på hösten fick flytta upp och
fadern tackade sin duktiga tös, kände
Lisa, att aldrig skulle resan med alla
dess nöjen kunnat uppväga den
glädje hon kände.
Så kom hösten med kulna dagar
och kvällar, när regnet smattrade mot
rutan och stormen ven i knutarna.
Sådana dagar var mor sämre och Lisa
brukade dra fram mors vilstol till
brasan, taga strumpkorgen från
henne och själv börja med flinka fingrar
laga strumporna. A, vad det gjorde
Lisa gott att få sitta så där och låta
sin mor vila!
De där ensamma stunderna med
mor blev aldrig långa, ty än kom
bröderna och ville ha Lisas hjälp med
några tal, än vaknade lilla syster och
skulle ses till. Alltid var det så många
andra saker, som skulle ordnas. Men
Lisa förstod att taga vara på det
värdefulla i livet, om det än gavs i små
portioner.
Det blev åter vår, och hemmet
kunde prydas med blåsippor och
gullvivor. Bofinkarna kvittrade och
stararna visslade åter om sol, glädje och
kärlek. Men i år kunde Lisa inte
glädja sig åt vår, blommor och
fågel-kvitter, ty mor var sjuk, mycket sjuk,
och under det Lisa turade om med
syster Anna att vara hos mor, tyckte
hon, att modern blev allt blekare och
genomskinligare.
Hur skulle det bli, om inte mor
bleve frisk! Lisa tyckte, att om mor
skulle dö, så blev det natt i hennes själ.
Och det blev ett förtvivlat mörker för
dem alla, ty när linnéan blommade i
skogen, sänktes mors kista ned i
graven. När pastorn talade om
återseende och om en kärleksfull Fader i
himmelen, kunde hon ej förstå honom.
(Forts. sid. 95.)
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
