Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 39. 1 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingatorps missionsförenings söndagsskola sänder med sitt
foto de varmaste hälsningar till alla söndagsskolor och
söndagsskolbarn till vilka Barnavännen når. Ingatorp
ligger i Småland, omkring 3 mil från Eksjö.
Den blinde mannen steg genast upp
och följde den artiga inbjudningen.
— Du är en god och hjälpsam
gosse, sade den blinde tacksamt, sedan
han satt sig ned på Lasses plats. För
dig kommer det säkert att gå bra i
livet.
Lasse blev röd i ansiktet av
förlägenhet över det högt uttalade
berömmet och skyndade sig att krypa ned
bakom flickan.
Lasse fick ej tid att vara förlägen
lång stund, ty Hickan drog strax fram
honom och frågade otåligt, om han
ej löst hennes rebusar.
Lasse skakade bedrövad på
huvudet.
— Inte riktigt, medgav han. Heter
du något på Frede eller Freda?
När flickan bara smålog fattade
han nytt mod.
— Jag är nog på rätt spår,
förklarade han morskt. Du heter säkert
något som börjar på Freda — eller
kanske Frida? Jag skall kalla dig Frida
så länge.
Hon skrattade muntert åt honom.
— Fel, försäkrade hon, men du är
alldeles riktigt på rätt spår. Försök
än en gångl
Lasse tittade på papperet med
rebusen, men hann aldrig samla
tankarna omkring den svårlösta gåtan. En
fru bland medresandena bad
nämligen den blinde spela på luta och
sjunga en sång, och mannen lät inte
bedja sig länge.
Han skruvade litet på
stämskruvarna, knäppte några ackord och
hark-lade sig högljutt. Och så stämde han
upp:
»Jag är en gäst och en främling på
jorden,
vandrar till himlen mitt eviga hem ..»
Han hade god sångröst och kunde
hantera lutan mycket skickligt,
varför alla tyckte det var vackert, alla
utom den tjocka herrn.
— Vilket oväsen, muttrade han och
såg mäkta arg ut.
(Forts, nästa nr)
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
