Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vaknade inte mitt i natten i en fel tid. Det var i stället en
dörr. En hemlig dörr som det inte var meningen jag
skulle veta om. Ibland var det en tapetdörr i mitt rum.
Med fingret följde han/jag mönstret i tapeten. Det var
ett snirkligt mönster med stora blommor som öppnade
sig. Då plötsligt gled den hemliga dörren upp. Utan att
veta om det hade han/jag satt igång mekanismen. Den
öppnade sig alldeles ljudlöst. Jag kunde först inte se
någonting därbakom. Det var mörkt. Eller rättare sagt
det var som om jag hade ljuset i ögonen och därför inte
kunde se in genom den okända dörröppningen.
När jag tog steget över den låga tröskeln och kom
innanför förstod jag varför jag inte kunnat se. När jag
nämligen kommit in och vände mig om kunde jag se att
det jag alltid trott vara väggar i ett hus bara var målad
väv. Jag hade kommit på andra sidan kulisserna. Det
jag trott vara riktigt var teater. Huset var en scen. Man
kunde komma bakom.
Jag hade lite svårt att förklara hur man kunde
komma bakom och innanför samtidigt som man kunde gå
runtikring det man kunde komma in bakom. Riktigt
hur det kunde göras visste jag inte. (Det var först senare
i New York när jag var elva tolv år och börjat läsa
science fiction jag löste det med fjärde dimensionen och
sådant; men då var fantasin annorlunda.) Jag klarade
den svårigheten med att säga mig att sålänge man stod
på scenen eller satt bland åskådarna trodde man — det
såg ut som — allting var riktigt. Först när man kom
genom tapetdörren ut i kulisserna fick man syn på
maskineriet.
I alla fall kom jag ut och kunde upptäcka att både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
