Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde minnas. Och kanske var det synd om dem.
Nu fotograferades vi alla. Gunnar höll fortfarande
handen på min axel och han gjorde så där med ögonen
och pannlocken som han brukade när han visste att det
fanns fotograferande i rummet och han såg
kameraobjektiv riktas mot sig. Det togs fler bilder. Gunnar
satte på sig hatten. Den var amerikanskt stukad;
ungefär som om han spelat William Powell fast utan
mustasch. Jag log in i kameran, log och log och log.
— A buff trip slip for a five cent fare!
Jag tog hela ramsan från början igen; jag berättade
hela historien än en gång men jag rörde inte munnen
och blinkade inte ens. Men jag vidgade mina
oblinkande ögon lite, spände dem och stirrade till bakom
glasögonen mot dem alla och om det hade varit för tvåtusen
år sedan och det hade varit i Grekland då hade de nu
inför sådana ögon alla i detta rummet stelnat till
stenstoder för evigt.
Ingen visste dock vad jag tänkte där jag satt och log
och aldrig, aldrig, aldrig mer skall någon fotograf få
fotografera mig tillsammans med dem och deras familj.
Och aldrig, aldrig, aldrig mer skulle jag delta i någon
den familjens presskonferens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
