- Project Runeberg -  Barn och Ungdom. Nordisk Social-Pedagogisk Tidskrift / Årgång 1922-1923 /
13

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1922 - Bonsdorff, Adolf v.: Barnen i samhället

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

lyckliggörande mere ödesdiger än den förra. Man frågar sig, när skall
den dag gry, då frid igen vilar över jorden. På den frågan Få vi ännu så
länge intet svar. Vad människorna ännu ha att genomgå, innan de igen
helt och odelat få ägna sig åt vardagslivets id, det veta vi ej.

Men ett veta vi, och det är, att vi måste spänna våra krafter till det
yttersta, så att vi må kunna skapa och bevara de mojligheter, vilka
kräves för att nordens folk må bliva starka och sunda.

För att detta mål skall kunne nås, måste vi vara pà vår vakt
gentemot alle fiender till våra lagbundna land, varifrån dessa fiender än må
komma. Men det är icke tillräckligt att vi sätta in vår kraft för att kunna
försvara hem och härd. Vi måste ock för vår del arbeta för, att de, som
efter oss bygga och bo i våra landamären skola förstå, att det är värt att
leva och arbete i norden.

Vårt arbete skall således avse ej blott en vinning för dagen, utan ock
en vinning för kommande tider. Ej blot det nu levande släktets lycka
skall vårt arbete gälla, utan ock kommande släktens väl. Vår generation
har mer än andra fått till uppgift att stärka och förkovra det, som vi fått
i arv av våra Fäder och som vi skola lämna i arv åt kommande släkten.
Härvid få vi minst av allt glömma det släkte, som följer närmast efter
vårt, det släkte som växer och närmast efter oss skall taga sig talan i
norden. Det är vår plikt att granneligen därom vårda, att de barn, som
nu växa upp, må tillföra samhället kraft og dygd. Det är vår plikt mot
barnen att därom lägga oss vinn, att barnens behov av uppfostran, av
vård och av skydd må bliva tillgodosett.

Låt oss se oss omkring i kretsen av barn.

Det slumrar hos varje människobarn krafter både till gott och ont.
Det är de krafter, vilka barnet fått i arv av dem, som gett det livet, av
fäder och mödrar imånga led tillbaka. Det är ärftlighetens mäktiga lag,
som gör sig gällande. I vår förmåga står icke att rubba denne lag eller
att helt omintetgöra dess konsekvenser. Men ju mera vi låta krafterna
till det onda utveckla sig, desto ödesdigrare skola dess följder bli från
släktled och till släktled. Och å andra sidan i ju högra grad det lyckas oss
att motarbeta det onda och befordra förkovran av det goda, i desto mindre
grad skall det nedärvt dåliga få överhanden.

Självuppfostran skall vara livet långt. Men böjligast är materialet i
uppväxtåldern. Det låter sig då i rätt stor utsträckning forma sig i den
ena eller i den andra riktningen. Människan, sådan hon som fullvuxen
medborgare framträder och verkar i samhällslivet, är en produkt av två
faktorer. Den ene faktorn är det nedärvda, den andra faktorn är det
utifrån erhållna, det inlärda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:19:35 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnungdom/1922-23/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free