Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1922 - Bonsdorff, Adolf v.: Barnen i samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
vara lika ställda inför lagen. Detta kräves i ett lagbundet samhälle. Men
då den fullvuxna människans livssyn och rättsåskådning i icke
oväsentlig grad äro en produkt av det, som människan under sin uppväxtålder
erhållit och erfarit, har hon i det ena fallet icke lika lätt som i det andra
att motstå det, som samhällets lag betecknar som icke tillåtet.
Mänskligheten lider av spänningen mellan samhällets klasser. Denna
spänning överskrider ibland bristningspunkten. Vid sådana tillfällen kan
jämvikt fås att inträda blott genom ett omutligt hävdande av
rättssamhällets nödvändighet. Men det måste ligga i samhållets välförstådda
intresse att göra allt sitt till, för att orsakerna till spänningen må kunna
småningom och under tidernas lopp fås att försvinna. I det syftet måste
vi arbeta.
Det börda ej råda något tvivel därom, att i detta arbete en huvudvikt
måste läggas på avlägsnandet av missförhållandena bland människorna
under deras uppväxtålder. Det är nödvändigt dels därför, att det är
under denna ålder människorna danas till vad de som mogna medborgare
äro, dels därför, att det är ett rättvist samhälles skyldighet att tillse, att
alla dess medborgare må kunna, såvitt sådant står i mänsklig makt,
förfoga i stort sett över samma möjlighet och chanser, då de starta som
fullmogna samhällsmedlemmar.
Den tid, som nu gått in ställer så upp stora krav. Det finnes knappast
ett arbetsområde, som èj skulle fordra krafter till det yttersta. Men vi
äro beredda att arbeta, emedan för oss i våra tankar hägrar ett lyckligt
land. I det landet skola vi emellertid aldrig träda in, om vi icke giva
barnen, de blivande medborgarna deras rätt.
Det är icke nog, om vi bygga skolor landet runt och införa barnen
i kunskapens land. Vi måste giva dem mycket mera. Vi måste giva dem
vård, där hemmets förmåga ej förslår. Vi måste giva dem skycW och
stöd, där de egnas krafter ej räcka till. Vi måste giva dem maning och
ledning till det goda, där ofärd hotar dem. På så sätt införa vi dem i de
goda sedernas land, och detta är för dem själva och för samhället det
viktigaste.
Småningom timras småningom ett nytt land upp, ett lyckligt
fäder-nasland, som ger envar växande medborgare i stort sett samma
möjlighet att gagna landet och — att älska det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
