Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1923 - Nyberg, Bertel: Barnets »Via dolorosa«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Barnets „Via dolorosa".
Av fil. mag B. Nyberg.
Barnets historia löper fram i tvenne parallella livsflöden. Over det
ena ruvar smärtans och dödens djupa skugga, över der andra flammar
kärlekens och liveis strålande solsken; men över båda tindra, synliga
eller osynliga, evighetens stjärnor.
Vid en granskning av barnets öden får skuggan icke skrämma och
ljuset icke blända oss. Vi måste betrakta verkligheten sådan den är.
även där vårt mänskliga samvete reser sig mot det alltför mänskliga eller
det omänskliga. Det sistnämnda är fallet vid ett studium av barnets
långa lidandes saga, vid gläntandet på porten till dess „Via dolorosa"*).
Samhället har i alla tider varit sammansatt av tvenne element: vuxna
och minderåriga. Enligt naturens ordning år det de förra som ge prägeln
åt samhällslivet och bestämma dess former. Men då den vuxna
människans själviskhet och vidskepelse varit stor, har den svagare parten av
mänskligheten sedan urminnes tider blivit mer eller mindre lidande
under trycket, ett offer för dunkla makters spel.
Låt oss till en börjen skärskåda barnets öde i de olika manifestationer
dess misär sedan århundraden iklätt sig.
Barnet har inte alltid hälsats välkommet till världen. Detta öde har
måhända tidigast och oftast drabbat Je kroppsligt svaga och missbildade
barnen. Sedan urminnes tider ha dessa barn av så gott som alla folk
betraktats med ovilja och behandlats med hårdhet. Då Plato uppgjorde sitt
förslag till en ..idealstat", uppställde han, såsom bekant, bl. a. den
fordran, att staten skulle ha rätt att fastställa icke allenast det högsta
antalet barn. som finge födas, utan även antalet barn, som finga bliva vid
liv. Både han och Aristoteles föreskrevo ju i likhet med Lycurgos, att
alla svaga och missbildade barn skulle utsättas att dö. I Rom var det
icke bät’re ställt. „De 12 tavlornas lag" påbjöd detsamma. Och hos de
gamla germanerna har sagda sedvänja påträffats ännu långt in i Nya
tiden; i Schlesien har man bevittnat denna form av barnmord så sent
som i 19-de århundradet.
Ännu aHmännare har detta bruk förekommit hos halvsiviliserade och
naturfolk. 1 Kina utsättas än i dag tiotusental barn att dö. och det
förtäljes om fall, då mödrarna, för att slippa höra de stackars varelsernas
nödrop ur dödstornets eller avgrundens djup, avskurit sine små offers
tungor.
*) Nedanstående skildring baserar sig till huvudsaklig del pà
forskningsresultat, samlade i det märkliga standardverket av Plosz-Rentz: Das Kind in
Brauch und Sitte der Völker, Leipzig 1911 — 1912, 608—927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
