- Project Runeberg -  Barn och Ungdom. Nordisk Social-Pedagogisk Tidskrift / Årgång 1922-1923 /
108

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1923 - Almén, Gunhild: Allmänna Barnhuset och dess verksamhet. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ins

år 1923. Och om sä betänkligheterna mot ungdomsråden skulle visa sig
oövervinneliga, och de alltså icke komma till stånd — hur går det då med
de så behövliga upptagningshemmen? Blir uet häi en lucka i den stolta
Framtidsbyggnaden? Tänk, om här vore ett hål. som Barnhuset kunde
fylla!

Men nu känner jag åter den vaknä kritikens invändningar: hur kan
man hitta pä något så oklokt som att dra alla dessa människor till
Stockholm? Det blir väl ändå alltför dyrbart att i vårt långsträckta land skicka
barn dit för bara en kortare vistelse, och detta ä^ ju meningen med
upp-tagningshemmen! Ock om det t. ex. är fråga om ett litet skyggt
urskogsbarn. som måste sä småningom få tina upp och vänjas vid en ny
omgivning, kan man verkligen tro, att det vore lämpligt att släpa det
barnet till en anstalt vid en storstadsgata? — För att ej tala om de där
hemmen for mödrar rned sina späda barn! Inse stockholmarna inte.
vilket ris de binda för sin egen rygg, om de dra ogifta mödrar till
huvudstaden med dess frestelser? De må väcka deras moderskärlek, de må lära
dem aldrig så många husliga dygder — det är ändå alltför stor fara att
nöjeskärleken också vaknar och bringar deras dygci på fall. Ensamsfällda
mödrar ha en ganska svår vandring framför sig. och några ytterligare
stötestenar böra sannerligen icke läggas i deras väg.

Alla dessa invändningar äro fullkomligt berättigade. Därför tänker
man icke heller, att dessa olika slags hjälpbehövande skola komma
till det stora huset vid Norrtullsgatan i Stockholm. Men „om icke berget
kommer till Muhammed, så måste Muhammed gä till berget." Och däri
ligger det väsentligt nya i framtidsplanerna: en decentralisation av
Barnhusets verksamhet.

Upptagningshem och hem för mödrar med scäda barn lifet varstans
över landet, så småningom kanske ett i varje län — år icke den tanken
lockande nog? Men att Barnhuset självt skulle upprätta alla dessa hem
och ensamt stå för hela rusthållet, det vore givetvis mycket olämpligt.
Alla sådana skapelser måste växa fram ur det lokala intresset; det är
den enda naturliga jordmånen, och den förutan blir det lätt en artificiell
planta utan växtkraft. Därför bör det tillgå på följande sätt: är det några
kommuner, som starkt känna behovet av något sådant hem. få de
antingen var för sig eller flera tillsammans söka fa det till stånd. De kanske
kunna på förmånliga villkor erhålla en tomt av landstinger.
en-gångskostnaderna tör själva bygget kunna de nog också genom lån eller på
annat sätt åstadkomma, men de framtida driftskostnaderna, dem dra de
sig för att åsamka kommunerna. Då ingå de till Barnhusets direktion med
begäran om understöd, och så kanske de få sig beviljat ett årligt anslag
som fyller ut bristen. I första hand skulle dylikt understöd ej utlovas För

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:19:35 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnungdom/1922-23/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free