Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
andra, utan hvilka reformerna blifva endast halfva. Så hade
förslaget om qvinnans myndighet kunnat förfullständigas
genom giftoman na rättens afskaffande, förslaget om
upphörandet af adelns uteslutande rätt att besitta säterier blifvit
mera genomgripande derest ett upphäfvande af åtskilliga
andra otidsenliga privilegier äfven blifvit föreslaget.
Brottmålslagen torde icke heller kunna anses vara särdeles
förbättrad, så länge spö- och risstraffen, samt »förlust af ära
och medborgerligt förtroende, helst med tillägg af sådana
bestämmelser, som kunna göra straffet mera afskräckande
än del hittills visat sig", icke afskaffas och så länge
Miss-gerningsbalkens 1—6 kapitel icke undergått en väsendtlig
omarbetning. Lika önskvärd, som upphäfvandet af de
onödiga rättsinstanserna, vore en förändring af
lagskipnings-väsendet i sin helhet, införandet af jury i brottmål, en ny
presslag m. m.
Bland frågor rörande den allmänna hushållningen
finner man det väl föreslaget att åtskilliga klasser, hvilka
hittills varit fria från beskattning, äfven skola deltaga deri,
men deremot saknas något förslag om skattens minskande,
der den är för hög, och i allmänhet om någon principiel
reform i det nuvarande beskattningssättet etc. etc.
1 sammanhang med ändringarne i Kyrkolagen hade väl
hvar och en önskat se framställdt ett förslag om
religionsfrihet.
Sist af allt här, ehuru eljest i främsta rummet, skulle
vi önska att för ständerna, när de en gång sammankallas,
framlades ett förslag, hvilket ensamt skulle vara mera
välgörande än alla de femtiotvå tillsammantagna: att riksdag
egde rum hvart tredje år och alt ständerna erhölle motionsrätt.
IIos redaktionen har anhållits om plats för följande:
Svar till "Prenumerant på Folkvännen".
En »prenumerant på Folkvännen" har i N:o 7 af
Barometern infört en till undertecknad adresserad skrifvelse.
— För att icke inleda en obehaglig och fruktlös
tidningspolemik inlåter jag mig icke uti någon redogörelse och
bevisning för min »verldsåskådning", hvilken redan tydligt
framstår i mina uppsatser; lika litet som jag vill bestrida
»prenumeranten" rättighet att finna uti mina artiklar
„sentimentalt pjunk"; ty enhvar har sin smak. Jag vill endast
anmärka att prenumeranten misstagit sig, om ban trott sig
kunna genom sin skrifvelse hos mig verka öfvergång till en
annan „tankegång". — Ibland de flera hundradetals
personer soin läsa „Folkvännen" torde enhvar hafva sin
tankegång och sin religiösa åsigt; om dessa alla företoge sig att
diktera hvad och huru man skulle skrifva, blefve det en
omöjlighet att uppfylla allas fordringar. Man har derföre
påfunnit ett enkelt medel att, såvidt möjligt är, åstadkomma
en för alla behaglig läsning, derigenom att man utgifvit
olika tidningar i olika syften och anda; så att enhvar har
tillfälle att prenumera på de tidningar som falla honom bäst
i smak. Detta behagade vår prenumerant hafva i minnet
vid nästa tidnings-prenumerering.
Men då prenumeranten derjemte anser att mina
uppsatser hos allmogen icke motsvara sitt ändamål, så anser
jag mig böra anvisa honom en annan väg att få sådant
rättadt. — »Folkvännen" utgifves, som prenumeranten torde
erinra sig, på ett aktiebolags förlag, hvilket bolag valt en
Bestyrelse som hafver närmaste tillsynen öfver tidningen. —
Då jag af denna Bestyrelse anmodades att skrifva uti
Folkvännen förbehöll jag mig rättighet att skrifva uti kristlig
anda samt inskickade några uppsatser såsom prof, hvilka
af Bestyreisen godkändes. — Vill derföre prenumeranten
verka för Folkvännens framgång i det syfte ban uttalat, så
eger ban vända sig till nämnde Bestyrelse för alt närmare
redogöra lör Folkvännens »egentliga mål" och huru den
„starkt utvecklade religiösa känslan" som dock ej får
uttryckas i ord, bör vara beskaffad. Finner Bestyreisen skäl
dertill skall den väl icke underlåta att, förståndiga mig, det
artiklar uti sådan anda som jag skrifver, numera icke äro
för Folkvännen ändamålsenliga. Sker detta så skall jag med
lugn nedlägga min penna, afträda från publicitetens taggiga
bana och inskränka min verksamhet endast till min
närmaste omgifning uti min födelsebygd, såsom förut. Dock tror
jag mig kunna vid afträdet medföra det glada hopp, att de
anspråkslösa, kanske ofta till formen felaktiga, antydningar
om mensklighetens stora mål, hvilka jag, såsom
medarbetare i Folkvännen haft tillfälle att framställa — om ock
begabbade och förlöjligade af dem som anse det ingen borde
blanda sig i den ecklesiastika själasörjarens göromål — uti
folkets hyddor väckt allvarligare tankar och i någon mon
bidragit att visa det, kristendomen icke består uti en
ögonblicklig religiös känsla på sabbatsstunden, utan att den
genomtränger en menniskas alla lefnadsförhållanden, tankar
och beslut.
Helsingfors den 21 Oktober 18G1.
A. Svedberg.
Vi ha icke velat neka hr Svedberg plats för att
försvara sina åsigter, men vi kunna derföre ingalunda gilla dem.
Vi måste tvertom i likhet med insändaren,
„prenumeranten", anse att derest hr S—g fortfar att skrifva som
hittills, hans medarbetarskap i Folkvännen gör mera skada
än nytta. Vi skänka all möjlig aktning åt br Svedbergs
person och vi äro fullt öfvertygade om att han verkligen
af själ och hjerta önskat att i folkets hyddor väcka
allvarligare tankar och att visa det kristendomen bör genomtränga
en menniskas alla lefnadsförhållanden, tankar och beslut,
men det händer ofta här i verlden att man trots all
möjlig god vilja i stället att verka för en sak verkar för dess
motsatts. Vi tro förhållandet vara sådant med hr S—g.
Red.
Ännu några ord om Medicinal-taxan.
Vi frukta verkligen att alltför mycket taga våra läsares
tålamod i anspråk, då vi så ofta återkomma till ett ämne
i hvilket allmänheten redan torde ha stadgat sin åsigt. Då
det emellertid är af yttersta vigt, isynnerhet för de
fattiga klasserna, torde det förlåtas oss att vi ännu yttra oss
i detsamma. En gammal erfarenhet lärer, att inrotade
missbruk icke så lätt afskaffas, och det är derföre dens
lott, som söker framhålla desamma, att mer än en gång
nödgas återupprepa hvad ban sagt, huru klart ban än från
första stunden må ha bevisat rigtigheten af hvad ban anfört.
Den jemförelse, hvilken vi funno oss föranlåtna att göra
mellan priset å medicinalier här och utomlands, har
naturligtvis icke heller kunnat undgå att af dem, hvilkas intressen
den rörde, förklaras för ett onyttigt nonsens. Vi hafva redan
vederlagt ett par artiklar som åsyftat alt väcka misstroende
mot rigtigheten af våra kalkyler, vi måste äfven nu gå att
ge svar på ett par andra reklamationer af „män af facket."
En sådan har uti tidningen Wiborg N:o 82 bemödat
sig att punkt för punkt genomgå och vederlägga vår första
uppsats. Vi kunna icke nog tacka förf. för den möda han
gjort sig, ty hans arbete har krönts med den framgång —
att det klarligen måste framlysa för enhvar att det vi anfört
verkligen varit rigtigt. Det enda han kan anföra mot den
bruttovinst vi beräknat, är, vid de flesta medicinalier, att
priset är billigare då en libra reqvireras. Vi ha redan förut
visat att detta med saken intet har att skaffa, då hvar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
