Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Baskerville Hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plattformen och såg länge Holmes’ gestalt, där hän
högväxt och allvarlig stod och blickade efter oss.
Resan gick fort och var angenäm. Jag tillbragte
den med att göra mig närmare bekant med mina båda
reskamrater och leka med doktor Mortimers hund. Inom
några timmar hade den bruna jorden vikit för den
rödaktiga, teglet för graniten, och röda kor betade på
häckomgärdade ängar, där ett saftigare gräs och en
yppigare växtlighet vittnade om ett mildare om än
fuktigare klimat. Unge Baskerville såg ivrigt ut genom
fönstret och skrek högt av förtjusning då han iakttog
det devonshirerska landskapets alla egendomligheter.
— Jag har sett mig ganska mycket om i världen
sedan jag reste härifrån, doktor Watson, sade han, men
något jämförligt detta har jag aldrig sett.
— Jag har aldrig träffat på någon Devonshirare,
som inte varit förtjust i sitt grevskap, anmärkte jag.
— Det beror på rasen lika mycket som på trakten,
sade doktor Mortimer. Vi behöva blott kasta en blick
på vår vän här för att upptäcka keltens runda huvud,
inom vilket bor keltisk hänförelse och förmåga av
hängivenhet. Sir Charles’ huvud var av en ganska egen
form, halvt gälisk, halvt irländsk till sina kännetecken.
Men ni var väl mycket ung, när ni sist såg Baskerville
Hall?
— Jag var en pojke, som inte kommit över
tonåren då min far dog och hade aldrig sett stamgodset,
ty vi bodde i en liten villa vid södra kusten. Därifrån
begav jag mig direkt till Amerika. Ni skall veta, doktor
Watson, att allt det här är lika nytt för mig som för
er, och jag kan inte beskriva vad jag är nyfiken att
få se heden.
— Jaså, är ni det? Då blir er nyfikenhet snart
tillfredsställd, ty där skymtar den redan, sade doktor
Mortimer och pekade ut genom fönstret.
Över fältens gröna rutor och en på sluttningen
växande låg skog höjde sig på avstånd en grå, melankolisk
kulle med en underlig, tandad topp, dunkelt och
förtonande, som ett sagans landskap, skådat i drömmen.
Baskerville satt länge med ögonen fästa därpå, och jag
läste i hans spanande blick hur mycket den betydde
för honom, denna första åsyn av den plats, varest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
