Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag skall säga dig, Egil, hur det står till här hos
oss. En man bär namnet Ljot den bleke. Han är en
bärsärk och holmgångsman, hatad af alla. Han kom
hit och bad om min dotter, och vi gåfvo honom strax
svaret: giftet vägrades honom. Då äskade han min son
Fridger till holmgång. I morgon skall han möta Ljot
på den ö, som heter Vörs. Jag ville, Egil, att du fore
med Fridger. Vore Arenbjörn här i landet, skulle det
sannas, att vi ej tålte tuktan af slik man som Ljot.»
Egil svarade:
»För min frände Arenbjörns skull är det skäligt,
att jag far med, i fall din son tror det kan hjälpa
honom något.»
»Nu ter du dig väl», sade Gyda, »låtom oss gå in
i hallen och vara där alla till samman, så långt dagen
räcker.»
De gingo alla åter in i hallen och drucko samman.
De sutto där hela dagen.
Om kvällen kommo Fridgers vänner, de där skulle
ledsaga honom till enviget. Så var där mycket folk
samladt om natten, och där hölls ett rikt gille.
Nästa dag bröt Fridger upp med stort följe. Egil
var med, och vädret var godt. De nådde fram till ön.
Ej långt från stranden var fager mark, och där
skulle tvekampen hållas. Platsen var holmad; stenar
voro lagde rundt om den.
Ljot kom med sitt folk. Han gjorde sig strax
kampfärdig.
Han hade sköld och svärd och var en mäkta stor
och senfull man.
När han skred fram emot kampstället, kom
bärsärksgången på honom. Han började vråla ondskefullt
och han bet i sköldranden.
Fridger var icke storvuxen; han var spenslig, fager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
