Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skalden sade alltså fram sitt kväde till Magnus.
Men i dess början talade han endast om jarlarne i
Västerlanden och sina egna färder.
Då vände sig Harald till konung Magnus:
“Hvarför sitter du och hör på detta kväde, som han diktat
om sina resor och om jarlarne där på öarna västerut?“
“Gifvom oss till tåls en stund, frände“, svarade Magnus
lugnt, “mig anar, att innan dikten är slutad, det skall tyckas
dig, att jag blifvit prisad tillräckligt.“
Då kvad skalden detta:
“Magnus! Lyss till kraftigt kväde,
till ditt lof i ärlig visa.
Daners härskare! Ditt stora
mod jag tröttnar ej att prisa.
Norges drott! En hjälte är du,
inför dig hvar småkung rister.
Öfver allas når din ära —
växer, till dess himlen brister!“
“Vän! Du liknar snabbe höken,
när på skeppet raskt du drager
öfver upprörd, skummig bölja —
skepp, som bär ej kung mer fager — —
Skönt att se ditt härskepp stråla
starkt som sol mot fjällens toppar,
skönt dess gyllne smycken låga
öfver våg, som lifligt hoppar.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
