Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tord såg efter detta värs — hvar det kom ifrån! Det
tycktes honom ljuda ifrån en kraftigt byggd, hårfager man å
en af stolarna.
Han lät kalla husfrun till sig och sporde, hvem den
lockige mannen var, som satt där nära Torgils bänk; och
han pekade på honom.
“Det är Olof Hildesson, sade hon.
“Icke skola vi båda“, fortsatte Tord, “sitta länge
tillsammans vid detta gille; sänd genast mannen bort till en
annan gård; äljes rida vi härifrån, jag och mina män!“
Hon drog på svaret.
“Eder härvaro synes oss en ära“, sade hon, “dock kan
jag ej se mig råd till att visa bort höfdingen Torgils
följeslagare, och skolen I ej lägga Olofs ord på edert sinne.“
Då kommo andre män att höra deras samtal; och Torgils
sporde hvad det var, de talade om. Hon sade honom det
och bad helt varsamt, att han måtte låta Olof fara hem, så
att gillesglädjen ej måtte störas. Men han svarade:
“Med Olof är det rättsligen så stäldt, att intet ondt skall
drabba honom, där han är med mig, men å hvarje annan ort
är han en fredlös man; och jag vill ej sända någon af mina
män till döden. Må Tord göra med sin affärd, som honom
lyster, Olof skall stanna kvar. Och nog kunna vi vara med
Tord i frid här tillsammans.“
Då reste sig denne ifrån bordet; han suckade tungt men
sade icke ett ord.
Med alla sine män lämnade han gillesalen.
Man räckte dem deras vapen och kläder. Så redo de bort.
Men när Tord gick ut, blef detta kvädet:
“Den höfdingen rapade så,
att illa månde vi må;
från skallen mångt hår måst fly —
hvarendaste man kvad: fy!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
