- Project Runeberg -  Nordmannaskämt. Efter medeltida källor /
166

(1895) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det tyckte Sturla med.

“Vidare behöfver du en fårherde. Han bör vara liten,
lätt i baken och glad i fruntimmer. Den mannen finner jag
genast i höfdingen Björn Sämundsson! Därtill skall jag skaffa
dig två följesvenner, som ständigt gå ut och in efter dig,
och skola dina båda bröder, Tord och Markus, hafva den
sysselsättningen!“

Sturla fann sina bröder mycket lämpliga härtill.

“Mycket tarfvar ditt bo“, fortsatte fadern Sighvat.
“Säkerligen behöfver du både jägare, fiskare och smeder, ja, äfven
skeppsbyggare och andra män, som boet kräfver. Tvänne
af dem ser jag strax, dina fränder stormännen Stadar-Bödvar
och Torlef i Gardar.“

Sturla drog på svaret men sade till sist, att de båda
fränderna voro visst synnerligen händiga.

“Alldeles riktigt, frände“, sade Sighvat, “och så behöfver
du män att passa dina hästar och ombestyra deras fodring
på dina färder. Dessa män ser jag äfven genast:
biskopssonen Loft och höfdingen Bödvar i By.“

“Ej kan jag vänta mig“, genmälte till sist Sturla, “att
alla män skola tjäna mig; och är detta ett onödigt tal.“

“Nu är det häller icke många platser“, fortfor Sighvat,
“som äro obesatta utaf dem, jag anser vara alldeles
oumbärliga. Dock torde du behöfva ett par tjänare till, som kunna
å dina vägnar fara till köpstämmor och till de skepp, som
landa vid kusten, män, som äro bestämda af sig, raska i
vändningarna och goda hushållare. Jag ser dem genast:
stormännen Gissur Torvaldsson och Kolben Unge.“

Då sprang Sturla upp och gick ut. Det dröjde ej länge,
förrän han red hem igen.

*



En parodi.



Den isländske häfdatecknaren Snorre Sturlesson hade
under sin vistelse i Norge diktat en dråpa till norske jarlen
Skules ära.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:53:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baunordman/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free