Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
husets värd bad honom vara vid godt mod och ej taga
sig det skedda så när, »ty», sade han, »det finnes många
präktige män, hvilka ej anse det som en skam att draga
upp till Island, och det har varit i ärlig mening, jag
bjudit finnkvinnan hit».
»Dock är jag dig alls ingen tack skyldig härför»,
svarade Ingemund.
Efter någon tid frågade denne sina bägge fosterbröder,
hvad de tänkte om färden till Island.
»Till intet båtar det», sade Grim, »att brottas med
sitt öde, och jag skall nu i sommar segla ut till Island.
Min broder följer, och många mer ansenliga män än vi
hafva fått lust att draga dit upp. Goda tidender har jag
erhållit om landets art: boskapen kan där gå ute om
vintern och nära sig själf; i hvarje sjö finnes fisk, och
skogarne äro stora. Dessutom är man där befriad från
kungars och illgärningsmäns våld.»
»Men jag vill icke dit», förklarade Ingemund, »och
alltså måste vi skiljas, fosterbröder.»
»Det måste vi», sade Grim, »men ej skall det förekomma
mig oväntadt, om vi dock träffas därute, ty ingen
kan undgå sitt öde.»
Äfvenså menade Ingemunds gamle fader på sin dödsbädd,
att det ej skulle förvåna honom, ifall sonen komme
att lämna sin fädernegård.
Denne slog sig visserligen lika fullt till ro där, men,
såsom han snart nog måste erkänna för sin höge gynnare,
konung Harald Hårfager, lämnade valans spådom honom
ingen ro; den rörde sig ständigt i hans sinne; och han
ville ej längre dölja för konungen, att han ämnade hämta
några trollkunniga finnar, som kunde säga honom landets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
