- Project Runeberg -  Studier öfver kompositionen i några isländska ättsagor /
39

(1885) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jarl å Orkenöarna, efter dråpet på Gläde, Gudmund
mäktiges systerson, räddas och sedan med vatnsdölernes
och Tordis spåkvinnas hjälp blir med motparten förlikt;
hur han sedan blir de förres höfding och som sådan prisas:
öllum málum var til hans skotið um heraðit, pvíat hann
þótti mestrar náttúru í Vatnsdæla kyni, annarr en Þorsteinn
Ingimundarson;
hur han omsider kristnas, lyckas
medla i tvister och dör som en god kristen, mycket sörjd
och saknad af sine tingmän och alle häradsmän. Och
detta motiverar så förf. till sist med, att han var den
ypperste häradshöfding och mikill giptumaðr, s. 80 18; och
som slut på Vatnsdæla saga följer på sistone förf:s
förklaring, att Torkel krafla var den, som mäst liknade de förre
vatnsdölerne: Ingemund och hans son Torsten [1], men hade
det företrädet framför dem, att han var en rätt troende,
och att han älskade öfver alt sannan Gud.

D:r Guðbr. Vigfússon uttalar i Prolegomena, s. LIV,
den förmodan, att kap. 28—47 på ett matt och förvirradt
sätt verkstälts af en senare hand, under det första delen
sannolikt innehåller det jämna, ursprungliga arbetet.

Att detta är felaktigt, torde för läsaren redan af det
föregående vara klart.

Jökuls ord till Torsten Ketilsson, s. 8 l0-11: en verða
má, at hörmungarvig liggi
o. s. v. peka sålunda utöfver
kap. 27, i det de äfven bebåda Ingolfs och Gudbrands död.

Sagoförfattarnes vanliga metod är att vid en persons
presentation ej underlåta att om den samma lämna
sådana underrättelser, som de omedelbart efter eller ock
först längre fram
i sin saga komma att begagna som
material för skildringarne, eller som de behöfva för att
göra situationerna för läsaren fullt klara. Detta är till


[1] Förf. är också här fullt konsekvent, då han utelämnar Ingolf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:17:40 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baustudier/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free