Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
morgen. En tid efter skrev Collin til far, at
nu kunde han trygt komme igjen; for nu hadde
sengen forbedret sig.
«Vei visste jeg at De synes moralen trengte
til å forbedres,» skrev far til ham, «men at
Deres iver gikk så langt som til også å for«
bedre sengene, det visste jeg ikke».
Collins svar på det var at «grundighet ikke
var å forkaste».
Det personlige samvær var både for far og
Collin til udelt glede. All uenighet blev til
morsomheter mellem dem. Når far buste på i
sine angrep i bladene og i sin iver ikke helt
hadde undersøkt eller regnet alle bevisligheter
fra motpartens side med, og av den grunn fikk
ordet «upålidelig» eller andre hånsord slengt
efter sig, så tok Collin sig meget nær av det.
«Han har jo rett, Deres far,» sa han til mig,
«i realiteten. I det psykologiske. Det er bi«
tingene fienden søker frem og hvesser til piler
som de treffer ham med. Han lider under det.
Men de forstår ikke hvem de har gående blandt
sig. Gjorde de det, var de ærbødigere mot
ham!»
Han var øm om sin dikter. Ingen har heller
forstått fars innerste vesen bedre enn nettop
Christen Collin.
Edvard Brandes sa engang til mig om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
