Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9- Sådana practiska functioner kallas viljanden, såvida man
afser deras princip, men handlingar i egentlig bemärkelse, såvida
man afser deras utförande och fulländning. Sjelfva andens allmänna
verksamhet eller utveckling i sådana functioner kallas i samma
af-seenden viljande och handlande.
§ 32.
Om den sinnligt practiska förmågan i allmänhet och om
hennes verksamhet såsom vilja isynnerhet må här ytterligare anmärkas
följande:
j. Såsom förståndet förhåller sig till sinnet och
inbillningskraf-ten, så förhåller sig viljan till driften och begäret; hon utvecklar sig
ur dessa genom reflexion och abstraction, och hon innehåller och
åsyftar det uti dem potentielt liggande allmänna och väsendtliga.
2. Derföre kan hon ock vara antingen mera concret,
oegentlig och arbitrar eller mera allmän (ren), egentlig och fritt nödvändig,
det senare i den mon hon handlar efter ett system af klara och
tydliga förnimmelser, efter ett system af begrepp och grundsatser,
hvilka på denna ståndpunkt få namn af syftemålsbegrepp och
practiska grundsatser i lägre bemärkelse, d. ä. maximer.
3. Genom ett sådant handlande far menniskans
sinnligt-prac-tiska lif visserligen enhet och conseqvens, men icke moralisk
dignitet; ty alla maximer ega dock endast relativ (sinnlig, subjectiv)
nödvändighet och giltighet, ehuru conseqvent de än må vara
samman-ordnade och utföras eller förverkligas i lifvet.
4. I sjelfva verket äro alla sinnliga viljanden icke annat än
generaliserade drifter och begär, liksom dessa ej eller äro annat, än
concretare och derföre relativt lägre (medvetslösare och ofriare)
viljanden. De kunna således aldrig få högre värde och dignitet, än
det sinnliga i allmänhet, när det betraktas från förnuftets synpunkt
och jemföres med detta. Se § 14: 4.
5. Det högsta målet för alla andens sinnligt-practiska
functioner, och således den generelaste principen for dem alla är sinnlig
lycksalighet, eller tillfredsställelse af andens ursprungliga tendens att
lefva och utveckla sig enligt sin natur såsom sinnlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
