Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
insedda rätta mått, hvilket man högst oskickligt har kallat folkets
beskattande af sig sjelf; 2) en positiv rätt — till nödiga petitioner
och besvär eller till att framställa till honom sina önskningar och
förslag, äfvensom sina klagomål mot hans organer — följaktligen
ock rättigheten att få dessa lagligen bestraffade, när de bevisligen
hafva förbrutit sig.
§ 101.
Emot monarchens ministrar har folket ock 1) en negativ ratt
— till deras juridiska embetsmannaansvarighet, när de afvikit från
lagame för deras befattning — en ansvarighet, hvilken de hafva
gemensam med alla andra embets- och tjenstemän, ehuru deras
forum bör vara ett särskiljdt (såsom i Sverige riksrätten); 2) en
positiv rätt — till deras egentligt så kallade ministeriela
ansvarighet eller till deras offentliga svarande på de anmärkningar, som
offentligen (i representationen eller i tidningarne) göras af folkets
medlemmar öfver regeringens åtgärder (med undantag af
benåd-ningar och belöningar). Också ligger i denna ansvarighet, liksom
i all annan, förbindelsen att vidkännas de lagliga följderna, i
händelse svaret icke befinnes tillfredsställande för den, som har rätt
att bedöma det och att tillämpa följderna.
§ 102.
Den ministeriela ansvarigheten är ändamålsvidrig uti de stater,
der folket ej sjelf bevakar sina rättigheter (genom sin representant);
men der detta verkligen eger rum, är den deremot ovilkorligt
nödvändig såväl för folket som för monarchen och ministrame. Dock
kan den ej finnas utan vissa nödvändiga förutsättningar eller vilkor,
nemligen 1) rättighet för minístrame att vara närvarande och yttra
sig i representationen, när antingen medlemmame af denna eller
de sjelfva anse det för nödigt; 2) rättighet för ministrame att hafva
en tidning till sitt förfogande, i hvilken de obehindradt kunna föra
sin talan, och hvilken för detta ändamål erforderligt bekostas åt
dem af staten. Att granska och klandra ministrames handlingar,
der dessa rättigheter icke tillkomma dem, är antingen en tanklöshet
eller en nedrighet, och om lagen ändå tillåter medborgaren att göra
det, så är detta ej blott en skam, utan äfven en skada för den rege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
