Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärt sig att förstå» (ders.). — (Denna sats upphäfver likväl den
föregående. Kan jag förstå förr än jag bevisar, så är det förra
ännu icke detsamma, som det sednare).
»Men för att förstå phänomener af andeli g nattur, är
ande-lig enhet eller förvandtskap (en »viss disposition» &c.) ett
alldeles oundgängligt villkor. To ofioior tw o/nona blott
det beslägtade kan förstå det beslägtade» (ders.).
»Enda sättet åter att ernå andelig likhet (enhet,
förvandtskap?) är kärleken, som enligt sin natur drager det beslägtade
till det beslägtade och sammanbinder bägge till ett» (ders.). —
(Hvilken djup vishet! Men huru ernå kärleken? Kanske är
detta svaret):
»Den religiösa sanningen vinner tillträde till vårt inre
(älskas och omfattas?) blott i den mån vår andeliga natur är vid
helsa» (sid. 27).
»Och emedan vi alle äre behäftade med ett moraliskt
ond t, och allt (?) tillfrisknande begynner dermed, att den sjuke
(?) känner och förstår (?!) sitt onda, så begynnes äfven
mehni-skans andeliga tillfrisknande dermed, att hon känner och förstår
sitt andeliga förderf» (sid. 28).
V) Denna åsigt af förnuftets väsende (III) och af
Uppenbarelsens pröfning inför förnuftet (IV) bekräftas fullkomligt af
det Nya Testamentet (sidd. 30—42), och öfverensstämmer äfven
med vår Kyrkas lära i denna punkt (sidd. 42—44).
Detta är, efter hvad vi kunnat finna, det väsendtliga
innehållet af Th:s afhandling. De speciellare satseme äro
förbigångne; men de kunna anföras längre fram, i händelse det
skulle anses nödvändigt. För det närvarande vilje vi framställa
några anmärkningar, rörande:
1. Tvistefrågan emellan Rationalismens och Supernaturar
lismens anhängare.
Denna har icke Föri träffat särdeles lyckligt, för att ej
derom säga något värre. Frågan, som skall besvaras, är helt enkelt:
huru bör jag i egenskap af vetenskapsman enligt förnuftet
förhålla mig i anseende till hvaije religionslära, hvilken utgifves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
