- Project Runeberg -  Kristina Nilsson, grevinna de Casa Miranda /
204

(1921) [MARC] Author: Beyron Carlsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bevarat det effektfulla arrangemanget åt
eftervärlden. Församlingen applåderade sin namnkunniga
landsmaninna, som för kvällen var klädd i blå tyll
med sjögrön garnering och polonäs av vit
kasch-mir med broderat siden. På vardera handleden
syntes tre magnifika diamantarmband,
diamantsmycken voro fästa i håret, ett dubbelt halsband av
pärlor med ett praktfullt diamantlås förhöjde
toalettens prakt och i sin vitbehandskade hand förde
hon en elegant solfjäder av spetsar.

Och så blev det tal och sång både Hör oss Svea
och andra fosterländska melodier, till vilka Kristina
Nilsson artigt applåderade. Presidenten Björklund
bragte stämningen till sin höjdpunkt, då han bad
den stora konstnärinnan att till minne av det
oför-glömmeliga besöket, denna sal skulle kallas
Nils-son-Hall, mot vilket hon inte hade några starkare
invändningar att göra. Publiken satt förstås så
smått och väntade att Kristina Nilsson, rörd av all
hyllning, skulle låta beveka sig till att uppfylla The
Nilsson Hall med sin stämmas välljud, men si därav
vart intet, ty hennes impressario Strakosch var med
och han höll styvt på kontraktets bestämmelse, att
sångerskan varken fick sjunga eller tala offentligt
när inte han stod för kassan. Så det blev för
publiken se men inte — höra.

Så vart det supé i äkta svensk stil och så dans
och den kunde inte någon impressario i världen
förbjuda Kristina Nilsson att vara med om. Det var
gammal vals, som hemma i »Sviden» och
sångerskan tycktes roa sig ofantligt. Gott humör var hon
förresten alltid i lycklig besittning av. En
amerikansk tidningsman ger följande skildring av henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:35:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bckrinils/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free