Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ker henne, detta var nog för att publiken skulle
känna sig intagen till hennes fördel. Den gamla
motviljan och avunden voro ögonblickligt
övervunna.»
Den sista meningen kommer onekligen
förbluffande. Att kunna ådraga sig motvilja och avund
av en publik som aldrig sett skymten av en under
hela sexton år tycks höra till konststycken även i
ett land där den kungl. svenska avundsjukan har
mångårig och säker hemortsrätt. Den citerade
författaren förklarar emellertid situationen genom
följande sammanfattning av hur folk här hemma
talat om Kristina Nilsson under de närmast
föregående åren.
»Hon bör väl komma hit och taga anställning vid
kgl. teatern.» Det föll sig så naturligt. Varför
lämnade hon ej sina lagrar i Paris och London och
de inkomster hon där åtnjöt och kom hit för att här
få hela lass med blomkvastar varje afton hon
uppträdde samt dessutom en årlig inkomst av 4- eller
5,000, ja, kanske ända till 6,000 kronor? Varför
gjorde hon det icke? Hon hördes ej av. Det var ej
hyggligt av henne. »Smålandsnaturen tar ut sin
rätt», hette det så vänligt och vackert. »Hon
föredrager 100,000 kr. i främmande land framför 6,000
i sitt eget fädernesland. Vilken gemen snålhet. Hur
kan en svenska handla på det sättet? Fy då.»
»Hon är alldeles ofantligt rik», hette det vidare.
»Men vad gör hon för sina fattiga släktingar i
Småland? Jo, de svälta, under det hon själv lever
i kräslighet och överflöd.»
Fullgiltiga intyg lämnades på konstnärinnans
ömma omvårdnad om sin släkt. Men förtalet gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
