Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vudet var så karaktäristiskt och blicken i de där
förunderligt vackra blå ögonen, som då och då
mötte mina, hade något egendomligt fängslande vid
sig.
Händelsevis hade jag hört hur en
poet-läkare-professor utlåtit sig om Kristina Nilsson: »Jag var
tillsamman med henne på en supé i går, där hon
utförde jonglörkonster med stor behändighet,
spelade fiol, sjöng och intog oss med sitt egendomligt
tilldragande väsen. Hon slog oss alla med undran.
»För egen del», sade han, »har jag aldrig gjort mig
en föreställning om en så underbar natur som den
flickan. Hon har något, något, ja, vad skall jag
säga ?. . . något tusan d-a, som gör att hon kommer
att uppnå allt vad hon vill uppnå.» Jag lade orden
på minnet, tänkte ofta på dem under den tid, jag
fortfor att vara hennes vis-å-vis och under årens
lopp har jag sett huru förutsägelsen sannats. Hon
står nu i livets middagshöjd, stark, obruten,
välbe-varad, som om några stormar aldrig gått ut över
hennes huvud. Samtidigt med att Kristina
Nilssons hela person bär prägel av kraftig vilja och
härsklystnad, ligger det en sällsynt höghet och
nobless över, en mjukhet i hennes väsen, som både
imponerar och hänrycker. Hennes leende är
tjusande, glatt och muntert, och de djupt liggande, sköna
ögonen utöva en stor verkan. Hon vill behärska
och hänföra sitt auditorium och hon gör det.»
Göteborg besannade omedelbart påståendet. I
mannaminne ha icke genom folkets tillströmning
förekommit så stora ovationer, att militär behövt
anlitas, konstaterar en Göteborgstidning med
anledning av att en större artilleripatrull måst utkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
