Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 145 —
»Jag kände er genast, då ni mötte mig därnere
’Unter den Linden’», sade han, »men ni såg mig ej;
jag stannade bredvid er framför blomsterfönstret,
men ni blickade så främmande på mig — jag ville
bli säker på min sak, och så följde jag efter er
hela vägen hit — portiern sade mig namnet: det
är ett annat nu», och han fäste blicken på de båda
släta ringarna på min hand, »men jag kände det
dock : jag har mor och syster hemma i Sverige, och
genom dem får jag ständigt underrättelser om er
alla — jag var för öfrigt viss om, att jag ej miss-
tagit mig, jag lmnde ej göra det», tilläde han lägre
och med rörd röst, »och tack för det ni velat vänta
på mig här!»
Jag berättade leende den förnimmelse, jag haft
af att vara följd af någon eller något välbekant
och dock främmande, och huru öfverraskad jag
blifvit af hans kort: »ty hur skulle jag väl kunnat
tänka — kunnat igenkänna — —»
Jag afbröt mig halft tvekande, medan min
blick öfverfor den ståtliga, manliga gestalten fram-
för mig, hvilken så tydligt bar prägeln af världs-
vana och en mycket god samhällsställning.
»— — den forne trädgårdsdrängen och Semi-
naristen», ifyllde han med ett glädtigt skratt och
en skälmaktig min, som äfven kom mig att le.
All förlägenhet var nu med ens liksom bort-
blåst. Då han satte sig midt emot mig i en län-
stol, måste jag beundra hans lediga, fina sätt, så
fritt från allt tillkonstladt, och fritt och gladt flöt
samtalet om gammalt och nytt.
Spillror. J0.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
