Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varliga föreställningar verkade härvid mer än
läkares föreskrifter: det onda var för denna
gång häfvet*, och kronprinsen, fullt återstäld,
kunde mot slutet af januari 1792 åtfölja
konungen till riksdagen i Gefle.
För första gången vid en riksdags öppnande,
intog han här sin plats vid sidan af tronen.
Schröderheim yttrar härom: ”Asynen af
kronprinsen var rörande. Hans ungdom, kronan på
hans runda hår, hans mantel klädde honom, och
aldrig har en prins vid hans år med mera
värdighet och ädlare simplicitet i uppförande visat
sig första gången vid ett så solennt tillfälle”.
Den korta riksdagen hade ännu ej varat en
månad, men var ■ dock redan nära sitt slut, då af
konungen prinsens offentliga förhör utsattes så
* Mot slutet af sommaren 1792 återkom detta onda i
för-värradjform, med tungsinthet, slöhet, spasmodiska rörelser,
nervryckningar, ofrivilligt skratt och likaså gråt. Vanligen
visade sig dessa symtomer i de sista dagarne af nedan, och
forsvunno sedan lika tvärt som de kommit. Hertig Carl
höll härom en hemlig rådplägning på Drottningholm den
20 augusti 1792, hvaröfver protokollet finnes tryckt i
andra delen af Portfeuille, sid. 131 och följ. Adlerbeth
antager som säkert, ”att man allvarligen öfverlade, om
han ej borde förklaras sinnessvag. Man sade öfverljudt,
att han aldrig kunde komma på tronen. — Biksdrotsen
och generaldirektören af Acrel skola hufvudsakligen
genom sina yttranden afvändt det ifrågavarande beslutet
om hans uteslutande”. Adlerbeth, anf. skr. 111: 260.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
