Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som en höst står mellan tvenne vårar,
Så han, dyster, mellan deras rosor,
Tänkande för dem i mogen vishet,
Sjelf nu stöd, sen han sitt stöd har mistat.
Ty, i midten af sitt solstånd, länken
Bröts, som höst och vår förente — sommarn!
Och den sol, som nedgår, måste dröja,
Måste glädjas att en stund få dröja
Qvar att, än i slocknandet, bereda
Väg och ljus för tvillingpar af stjernor,
Morgonrodnad för det unga hoppet.
Frid med honom, som i jorden sänkes!
Jorden lägger mull på qvalens ormstvgn,
Jorden bäddar godt för himlens söner,
Väfver grönska öfver glömskans vintrar. —
Lycklig dig vi prisa må; ty hoppet
Hann du ej att öfverlefva: kraftens
Fulla blomning gick i bredd med skörden. —
Vettenskap och stat, till ett förenta,
Söija dig: en ungdom, som du älskat,
För hvars bildning dina vakor börjats,
Ser med saknad efter stumme lärarn,
Ser med smärta lärosalen tillyckt:
Och i nejder, der du fordom verkat,
Der ditt namn var sång, ditt minne kärlek,
Smyger sorgen utåt elfvens krökning,
Klappar tyst på mången port vid stranden,
Och för skottet ur dess tunga koger
Blöda hjertan i din barndoms dalar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
