Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De lyssna, — suckar sig i toner byta;
De glädjas, röras, knäppa hop sin hand
Och tänka: sången, som oss nu hugsvalar,
Han utgick, också han, ur våra dalar.
Du Dalason, som ärft af fosteijorden
Hvad bäst hon ägde, kraft och nit och tro;
Från ljusets tolk dess förste härolci vorden
Till dem, som skumt i vinterlanden bo;
Du Zions högste väktare i norden,
Träd an ditt offerkall i helig ro!
Lys frid utöfver land och folk, att fjerran
Allt ondt må fly och folket tro på Herran!
Se, med sin kärlek, med sin ålders värma,
Med hjertat gladt och blicken ännu klar,
Ett yngre slägte vill till dig sig ’närma,
Vill helsa dig: ”välkommen bland oss var!”
Vår kärlek kan ej lånta känslor härma,
Men af din egen bidar den sitt svar.
Som middagssoln af blommorna på marken,
Af nordens ungdom helsas patriarken.
Han är dem känd: han, som de långa åren
Gick i sitt kall, ett fridens sändebud,
Att rena glädjen och förljufva tåren
Och lära menskan hitta hem till Gud;
Välsigna vaggan, och ännu vid båren
Välsigna döden i en engels skrud;
Till unga, gamla, bära ljuset, trösten,
En höst för våren och en vår för hösten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
