Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjenare i olika grader, klockaren, kyrkoherden
och biskopen.
Samuel Wiesel, sålunda räddad åt altaret,
blef sin faders medhjelpare och fick, vid dennes
död 1732, utan vidare prof, utan ansökning, utan
val, utan fullmakt, tillträda Wieslanda postorat,
hvilket han sedan innehade i mer än ett halft
århundrade. Då hans äktenskap icke var
väl-signadt med någon son, måste en af de sju
döttrarna lofva honom sin förstfödde till vård
och uppfostran. Det var af detta skäl som
Samuel Ödmann redan i späda barndomen kom
i sin morfaders hus och der i nio år oafbrutet
qvarblef.
Hur lefvande bilden af denne vördnadsvärde
man och hans patriarkaliska tjäll stod för
dottersonens minne ännu på äldre dagar, vittnar
bäst den mästerliga skildring, han af båda
lem-nat oss. Hans tafla af ”ett presthus i Smålahd
från förra århundradet” är en idyllisk målning,
i sitt slag oöfverträffad. Detta välbehållna
presthus hade med allt sitt hnsgeråd gått i arf från
far till son: dess flesta bohagsting och
prydnader voro i oförändrad t skick från Wasa-ättens
sista tid och bildade, enligt skildrarens yttrande,
ett slags öfverjordiskt Herkulanum. Äfven
pläg-sederna i detta presthus buro alla ålderdomens
prägel, och oskattbar för sedemålningen är den
beskrifning, vi här få icke blott på
hv&rdags-lifvets gång och julhögtidens firande, men på de
årligen återkommande folkfesterna, ostmötet med
sin slutbal i sockenstugan och humleplockningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
