Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade der bakom lurande planer, hemliga ränker,
utlagda försåt, vådligare i samma mån som de
redan med sina nät tycktes hafva omspunnit
samhällets höjder, och landets egen, eljest klarsynte,
monark var nära att i dem fastna. Det är
der-före som skalden, med en frimodighet så mycket
djerfvare som han här vidrörde ämnen, för många
af ömtålig art och af konungen sjelf till en viss
grad omhuldade, nu angriper hela massan af
dessa anspråksfulla svärmare och proselytmakare,
dem han sett uppträda än som andeskådare,
dröm-tydare och skattsökare, än som
nummerpunkte-rare, magnetisörer och fysionomister, än som
alkemister, kabbalister och harmonister. Han faller
öfver dem icke blott ined en störtskur af pilar,
men med blixtar af hot, med en åska af hämnd:
"O Manhem! lika nämndt af gammalt mannavett
Som gammalt mannamod, o säg, hvar skall du hamna
Ur dessa villors djupf — Ett år och ännu ett,
Och Bälten skall med blygd ett vidsträckt dårhus famna".
Det är i början af detta poem han vänder sig
mot de vitterhetens narrar,
”som tro sig stora bli med stora skalders brister”,
som härma Homerus endast när denne — enligt
Horatii uttryck — då och då tager sig en blund,
och bjuda till att likna Milton, när han någon
gång är osmaklig. Han tillropar dem:
––-"nå väl t en genväg öppnas er:
Pope puckelryggig vary Homer och Milton blinda.
Att deras likar blit godt folk, hvad tarfvas mer
Än sätta puckeln på och ögonen förbinda t"
1 nära sammanhang härmed står den så ofta
upprepade och nästan lika ofta missförstådda stro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
