Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så, offrad på sitt eget altar, lyktat
Han har som tragedi sitt sagospel.
Af lof, som tadel, har det fått sin del;
Men vill man söka opp den sagans fel,
Ett stort blir alltid — att hon från oss flyktat.
En droppe, samlad till det vida hafvet,
Nu Kellgrens tid är längesen förbi;
Och Gustafs hof, med Gracerna deri,
Med sina fester, all sin poesi,
Det, äfven det, är längesen begrafvet.
Och nya magter nya välden styra,
Och nya dagar nya timmar slå,
Och allt, som kommer, lika fort skall gå;
Men glänsa på vår äras sjernhvalf må
Än hvarje afton Kellgrens gyllne lyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
