Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande sig, flera qvinnor i verklig dödsångest. Om
hvad som sedan föregick, vet jag ej stort, förr än
en af besättningen kom ner och underrättade oss,
att kapten fann faran så ögonskenlig, att han ej
längre kunde styra framåt, utan ämnade vända,
för att försöka återkomma till Marseille.
Vändningen var emellertid ej den lättaste, men gick
dock för sig. Under fortsatt storm kommo vi,
genom försynens nådiga bistånd, tillbaka till
Marseille, för att der hvila manskap och fartyg.
Följande afton började vi åter vårt vikingatåg. —
Medelhafvet var hela natten i stark dyning efter
stormen, och mot morgonen hotade en ny att växa
upp. Men vinden var god; vi hade från midnatt
haft segel uppe, och då jag, väckt af fartygets
starka krängning, i daggryningen kom upp på
däck, sade mig kaptenen, att vi inom några
timmar kunde hinna hamn i Genua. Det lät godt!
Snart föll dimman, östern brann i guld och
purpur, och för första gången såg jag nu Italiens
kust dyka upp ur hafvet, förgyld af den
uppgående solen. Hvilken härlig anblick, när Genuas
marmorpalats och tempelspiror amfiteatraliskt
glänste emot oss! I Genua hade jag ett par
obeskrif-ligt sköna dagar, gick så åter till sjös, och for en
vacker stilla natt till Livorno, med stjernor på
himlen och stjernor i djupet, ty Medelhafsvågorna
gnistrade, skeppet strödde rosor af eld i vattnet.
På hela natten kunde jag omöjligt lemna däcket.
Från Livorno for jag, helt ensam, inåt landet,
besökte Pisa, med sitt omtalta torn, som hotar att
falla och aldrig faller, derefter Campo Santo och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
