Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Konung Oscar II.
Skaldebref 1878 -.
»En skald som få, en talare som ingen»,
Steg in en dag uti mitt låga tjäll,
Och morgonsolen sände i detsamma
In genom rutan några klara strålar
Att med sitt purpursken förråda gästen.
Han gömde ej sitt snille; ett par kronor
Han gömde blott och spirorna och manteln;
Men herrskarpregeln på hans panna satt,
Och i mitt sinne vördnadsfull jag tänkte:
Att vara kung är mycket, men att vara
Det sä, som Du, det är att vara allt.
Nu, mönstrande de bilder väggen prydde,
Han sade mild: »Jag ser, du har ej min».
Jag vågade ej svara, att jag har den,
Väl icke hängd på väggens kalla murar,
Dock heligt gömd i hjertats tempelhvalf.
Men Han, den höge purpurgästen, sade:
»Jag skall dig skicka den. Du får den snart.)
I hvilka färger har ej löftets båge
Allt sedan hägrat för min tjusta syn!
Och Den, som tagit alla svenska hjertan
Som kronogods, skall visst förlåta mitt,
Om det af längtan brinner att få skåda
Den dag, då löftet går i säll fullbordan.
* Med anledning af ett löfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
